Sofie

Hej!

Detta är det sista jag tänker skriva i denna blogg. 1 år av mitt liv ryms här. Det får vara nog så. Jag är inte alls taggad för att skriva längre. Jag har ju försjutton en C-uppsats som väntar runt hörnet.

Det ska bli kul att spara och läsa denna "dagbok" längre fram. Jag har ju haft så jäkla roligt hela detta året. Herremingud. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur roligt livet egentligen kan vara. Och nu är det ännu bättre. Jag är verkligen en oerhört lycklig människa idag.


Tack för att ni har följt med iallafall. Och jag hoppas verkligen att ni, mina andra bloggande vänner, fortsätter skriva.


På återseénde i verkligheten.


Er Soffan

Hej hopp!

Kände precis lite dåligt samvete över att jag inte skriver härinne. Det finns tydligen folk som uppskattar det. Kul, verkligen. Men jag föredrar endast att skriva om jag har något vettigt att förtälja och det har jag väl egentligen inte nu heller, men okej. Vi kör.

De senaste 6 veckorna:

Ullared tillsammans med gänget från förra året, minus Tilda plus Bukis. Fick köra en sprillans Volvo V70 (ja, Volvo is the shit). Det var grejer det. Det gick som en dans ner till Ullared och vårt saknade Gekås. Shopping för många tusenlappar och besök på Sveriges minsta outlet, där de sålde nästintill använda sexattiraljer. Tack, men NEJ tack! Mats blev dock besviken över att han inte blev informerad om de billiga filmerna som såldes därinne ex. "Livet på landet". Du missade säkert jättemycket, Mats. Jättemycket. Det var en härlig dag iallafall och uppehållet på Hamburger Hill glömmer vi never. När man betalar och struntar i att hämta maten. Det är typ varning på den. Hoho.

Skolstart blev det också. Ångest på hög nivå. Hamnade dock i en duglig studiegrupp och har en duglig handledare, så jag ska absolut inte klaga. Fick idag även veta att handledare till C-uppsats blir Reza. Jag & Jollan tjoade lite extra i korridoren idag. Det var precis vad vi ville ha nämligen! Att man sedan tar examen om ca 3 månader är läskigt. Det känns helt overkligt. Så det får blir dramakurs 30p hela våren. Den kommer göra mig gott. Och ge mig ett jobb - förhoppningsvis.

Inflyttningsfest hos Linnsan & Tobbe har man hunnit med. Mycket skojsigt. De har det så fint därborta, i Sveriges mest intetsägande stad. Synd bara att vi drog så tidigt. Vissa föredrog hellre att sova över på en matta. Det funkade tydligen det också.

90-årsfest & parmiddag var vad helgen den 19-20 sep bestod av. Min gammelmormor slog på stort ute på Solbacka äldreboende. Vi konstaterade iallafall att det är ett fräscht boende till skillnad från vissa andra, typ Rörstorpsgården i Värnamo. Där kan man spy genom att bara titta på byggnaden. Det var ett bra holabaloo med 108 sysslingar och sådär. Sen att gammelmormor somnade när vi skulle ta släktfoton är en annan femma. Man kan väl kanske inte begära särskilt mycket av en donna på 90 bast. Kvällen tillbringades hos Malin & Freppe. Där fanns även Johanna, David & Challe. Mycket trevligt. Till och med Per tyckte om maten och det är INTE varje dag. Malin drog sin bajshistoria och sen var stämningen på topp. Snart ses vi igen, babes!

Skolövertagningen är jag ju mitt uppe i fortfarande. Och har även tjatat om det en hel del, ellerhur?! Så jag säger ingenting mer om det nu, då tröttnar ni. Men vet ni; Jag lever i min dröm.

Sara Löfgren var och spelade i Calmare i fredags. Så jag, Bukis och Linnsan begav oss till Söderport för att avnjuta två timmars ljuv stämma i våra öron. Galet vad bra det var! Det är en av Sveriges bästa sångerskor, sen får ni fan säga vad ni vill. Ni kan ju iallafall kolla in Kalmarposten på torsdag.

Martins 27-årsfest avverkades nere i lokalen, här på Linnégatan 12, i lördags. Det blev ett jävla drag med tipsrunda & musicquiz. Svåra tävlingar både och faktiskt. Vi förlorade jämt, kändes det som. Och det är ingenting för en vinnarskalle som mig. Så jag söp bort mina sorger (tror jag). Full som ett hus blev jag och efter kl 00.00 är det ganska kolsvart. Tyvärr. Men fram till tolv hade jag en fantastisk afton. Detta party ligger på topp 3, i år. Helt klart.

Det är väl ungefär så det har sett ut. Jag har även lärt känna min man desto mer (bäst), bokat en resa till Sälen och konstaterat att detta troligen blir det sista inlägget. Kanske. Är så jävla kluven.

Om en vecka ska vi förresten på föreläsning med Gunilla Hammar-Säfström. Hon är typ Sveriges bästa lärare, skulle jag tro. Medverkade i tvprogrammet klass 9A och ja. Det säger sig självt att man går och lyssnar på henne när/om man får chansen.  


Tack för mig!

Puss

Japp. Idag började det. Och om 3 veckor slutar det. Jag vill inte... Sluta alltså! Det är en ynnest att få vara med i detta projekt och jag är redan helt överladdad inför måndag och kommande veckor. Skulle jag inte bli så slut efter en dag och en vecka, skulle jag gärna hoppat över helgerna. SÅ roligt är det. Och ni som inte sökte; Jag är ledsen, men ni missar verkligen något.

Här är vi:

http://www.kalmar.se/sites/skolportal/templates/SkolPortalPage.aspx?id=45168


Nu går jag och lägger mig. Imorgon åker jag & Tess till Växjö och hälsar på VärldensBästaAnna. Och shoppar lite såklart. Kvällen ägnas åt alkoholen, förfest på Linnégatan och därefter dansdags på Harrys. Söndagen blir städdag & ångestfri. Och på måndag kör vi igen. Underbart!


PUSS

.. verkligen börja skriva här igen, för jag har så jävla mycket att förtälja. MEN; Jag har helt enkelt inte tid. Det är så mycket nu. I posititiv bemärkelse, kan jag tillägga. Är mitt uppe i praktiken, med skolövertagning inom kort. Det är mycket. Det är det. Men jävlar i havet vad roligt vi har därute på Kalmarsundsskolan! Vi borde öppna en privatskola efter examen.


Jag kommer tillbaka så fort tiden finnes. Jag lovar er!

Tills dess sänder jag en extra tanke till Bukis. Och Sandra.



Hej Svejs.

Heej!

Ja, detta innebär tyvärr inte att jag kommer tillbaka forever. Jag tänkte bara skriva en liten rad, eftersom det måste nå ut till flera av er.

Ett stort TACK till alla mina fantastiska vänner, som har stöttat mig och visat omtanke under dessa veckor. Jag trodde inte på allvar att jag kunde ha så många underbara människor omkring (även om vissa bor långt bort) mig, men nu vet jag att det verkligen är så. Jag förstår egentligen inte att jag är värd så jävla mycket.

Jag ÄLSKAR er. Och jag kommer definitivt att stå vid er sida, när ni behöver mig. Glöm aldrig det!

Det var bara det. Nu fortsätter livet på Linnégatan 12 som vanligt. Det känns fantastiskt.

Puss!

Jag tar en välbehövlig paus från den här bloggen. Jag har så mycket annat just nu. Imorgon börjar skolan exempelvis. Därmed följer en massa läsning att ta itu med. Sedan har jag ju lite annat som jag prioriterar högre. Det vet ni ju. Vi får helt enkelt se när jag kommer tillbaka. OM jag kommet tillbaka vill säga.


Puss på er!

Sofie säger: Vi ska till Ullared på torsdag

Charlotte säger: hehe, där var jag för ett tag sedan

Sofie säger: Jaså?!

Charlotte säger: funny! ska du å päron dit eller?

Sofie säger: Nänänä.. hehe. Ska dit med några kompisar.. roadtrip blir det ju, vi har 32 mil dit

Charlotte säger: okej, men det fanns en del. var där för 2 veckor sedan

Sofie säger: Gött! Jag hoppas verkligen det, när man åker så långt.. vi har till och med hyrt bil, haha! Så jävla seriöst!

Charlotte säger: uppspelt skulle jag vilja säga

Per säger: - men trodde du trivdes

Sofie säger: - Klart jag gör. Men 5 nätter..

Per säger: - ja det är sant, blir lite mycket

Sofie säger: - Ja, det blir ju det..

Sofie säger: - Jag sover aldrig till kl 16, det är ju onormalt.. hehe!

Per säger: - gjorde du det idag?

Sofie säger: - Jajamensan..

Per säger: - ojojoj

1. Min borttappade mobil: Ja, det finns egentligen inte mycket att tillägga här. Detta var riktigt jävla botten och jag kommer troligen inte att ta med mig min rosa skönhet ut på galej fler gånger. Det gäller liksom att växa upp innan.

2. Saknad: Ja, saknaden efter mina hundar är emellanåt jävligt jobbig. Att mina föräldrar bor så långt bort kan jag stå ut med, min navelsträng är bortklippt för längesedan. Men att inte få uppleva Wilma & Fannys utveckling och liv överhuvudtaget, det gör fan ont ibland.

3. Mina vänner hemifrån: Det är så jäkla surt att man bor så långt bort från både Johanna, Anna, Challe, Malin & Sandra. Det blir liksom inte att man träffas så himla ofta som man skulle vilja. Jag hoppas att vi en dag kanske hamnar närmre varann. Ni är fan bäst och det vet ni. Jag tänker aldrig släppa er, vare sig ni vill eller inte!

4. Ångest inför AU3: Det kan ju tyckas att man ska vara stolt och glad över att ha tagit sig igenom lärarutbildningen. Och ja, naturligtvis är jag det. Men att sista terminen inom kort är kommen, det är inte okej. Jag vill plugga mer. Jag vill inte bli vuxen och börja jobba. Jag är liksom inte redo. Att sedan skriva examensarbete och ha praktik ligger på samma termin, gör inte saken lättare. Självklart är jag tacksam över att ha kommit med i skolövertagningen, det kommer bli en jäkla härlig resa. Men ångesten finns ändå nånstans därinne. Det är liksom bara så.

5. "Tumörerna": Att gå omkring med träningsvärk i 3 veckor är fan inte normalt. Jag var totalt övertygad om att tumörer spritt sig inne i min kropp och förberedde mig för sjukhus, dropp, cellgifter och många tårar. På allvar. Det är inte lätt att vara hypokondriker alla gånger. Det var jävligt tufft att gå runt med denna smärta, som turligt nog bara var träningsverk. Men är det verkligen okej att läkaren skrattar en hypokondriker rakt i fejjan? Det tycker inte jag.

6. Gamla ex: Det är fan dags att släppa taget efter 1,5 år kan jag tycka. Men nej nej. Men snart är allt klappat och klart. Då kommer jag klippa allt. För det finns ingenting gemensamt där längre. Inte någonting. Sen att hans kids är fantastiska är en annan femma. Men jag får leva med det. Det är över nu.

1. Vännerna i Kalmar: Alltså, egentligen kan jag inte finna ord. Men jag är så jävla lyckligt lottad.

Tess: Du är en klippa utan dess like. Vi har upplevt allt mellan himmel och jord under detta år. Du är en fantastisk människa, med en förkärlek till allt jag inte tycker om. Men det spelar liksom inte någon roll. Vi älskar varandra ändå. Olikheterna gör att vi funkar, helt enkelt.

Bukis: Du är ett av de senaste tillskotten i gänget, men det märks inte för fem öre. Du passar som handen i handsken tillsammans med oss. Att vi lärde känna varandra tack vare en viss Anton, är en gudagåva. Vad skulle jag göra utan dig? Vem skulle jag tracka, skratta med, supa med, spela strandtennis med och mobbas med, om inte du fanns? Vi gör ju det så jävla bra ihop. Tack för att du finns i mitt liv!

Tilda: Underbara människa! Du och din man har helt klart bidragit till att mitt liv ser ut som det gör. Ni är så jävla bra och det hoppas jag att ni förstår!

Linn: Min käraste fd. sambo, som drog till Växjö. Det är fortfarande en liten sorg i mitt hjärta. Jag saknar dig jämt härborta. Men jag vet att du har det bra med din fina man. Och det är ju det som är det viktiga. Jag är så lycklig för din skull, du är bara värd det bästa! Kärlek till dig!

Jollan: Äntligen har du funnit lyckan i ditt liv och du är så jävla värd det! Fysjutton vilka roliga år vi har haft tillsammans, under högskoletiden. Du har ju verkligen funnits med från början och vi har följt varandras, emellanåt, tragiska liv. Men nu är vi på topp och vi kommer glänsa hela hösten, för då är det du och jag mot världen!

Annelie: Din sköna jävla Nybrobrutta. Jag älskar när du kommer bärande på din bag-in-box och är laddad upp till tänderna, för fest. Du är en sån underbar vän och jag hoppas vi kommer få många roliga dagar tillsammans.

Mats: Min underbara Karlskronapajk. Hur kul har inte vi tillsammans då? Jag kan inte föreställa mig hur det kommer bli när vi inte längre få festa loss tillsammans?! Men förhoppningsvis blir vi kvar ett bra tag till. Och då kör vi 51-årsfest nästa år. Det kan bara inte misslyckas när det är du och jag som fixar biffen. Du är bäst!

Steffen: Utan dig på fest, blir ingenting sig likt. Du är alltid på topp och håller ungefär samma härliga ljudnivå som jag. Det är härligt! I höst är det vi som gör Bergavikskolan osäker och det kommer bli så jävla klockrent!

Resten av alla: Ni vet vilka ni är. Och jag är evigt tacksam för att ni finns i mitt liv. Högskoletiden skulle aldrig sett likadan ut, utan er.

2. Per:  Att jag skulle möta mannen med stort M under den här sommaren, var inte vad jag hade väntat mig. Och framförallt inte på sommarjobbet. Men livet är bra härligt ibland. Jag är så in i helvetes kär i denna karl och det känns underbart. Jag hade fan glömt bort hur det känns att vara riktigt kär, men nu vet jag. Den här mannen tänker jag hålla hårt i - länge!

3. Skapande skola-vt09: De flesta vet vilken inställning jag hade till denna kursen från start. Jag var totalt anti massa jävla klippande, klistrande och dramatiserande. Idag är jag överlycklig och tacksam över att ha upplevt ett halvår av helt underbara dagar! Att sedan få träffa vänner som Josse & Frida. Vilka stjärnor ni är, jag saknar er enormt! Och resten av klassen var inte heller fy skam. Den bästa ever, skulle jag vilka säga. Jag glömmer er aldrig!

4. Sommarjobbet: Att jag äntligen tog tummen ur röven och sökte till Kalmar kommun, är nog det sista jag ångrar. Jag hade aldrig väntat mig en sån här fantastisk sommar. I nattpatrullen finns människor jag kommer ha kontakt med lång tid framöver och som har gjort denna sommaren klockren. Vårdtagarna är också väldigt härliga! Att jobba natten var ju inte heller någonting jag hade någon erfarenhet av, men jag är oerhört nöjd. Det är verkligen min grej. Jag kommer lätt infinna mig på samma ställe nästa sommar, och jag kommer sakna mitt jobb enormt, när jag slutar på onsdag.

5. Min & Mats 49-årsfest: Alltså, ni vet ju egentligen redan vad jag tycker om detta party. Det är helt klart årets bästa fest. Och det säger jag inte bara för att det var jag och Mats som ordnade den, utan för att det var alla som var där som gjorde den så jäkla lyckad! Martins sång till mig är ett minne för livet och jag är han evigt tacksam. Nästa år kör vi igen. Jag hoppas ni kommer!

6. Lundells hotell: Det finns inte en enda minut som är tråkig när man befinner sig på detta place. Atmosfären, människorna, Lundell, Monkan och allt det andra, gör att man känner sig som hemma. Trots att Lundell slänger ur sig lite väl olämpliga saker emellanåt. Men jag kan leva med det, jag gillar honom ändå. Och jag älskar hotell Lundell. Snart är vi där igen. Under tiden får prata om alla galna minnen.