Sofie

Haaaaallåja!

Då var denna helg över. Och det är lite tråkigt, eftersom den har varit helt kanon! I fredags dök min pappa upp här vid tvåtiden och det bestämdes att vi skulle slå på stort och gå ut & äta. Vi drog till Bistrobar och unnade oss fin mat och god dricka. Man mäste ju nämligen passa på när pappas plånbok finns i närheten. Därefter blev det Krögers & massa öl. Ölänningen Tompa kom förbi och gjorde oss sällskap en bra stund. Han är ju inte frisk den mannen, haha! Efter Krögers blev det en svänga förbi jobbet. Vad gör man inte för att få träffa mannen liksom?! Fick ett godkännande av pappa och det kändes bra. Han har ju det värsta scenariot (Niclas) att jämföra med, så allt lär väl vara bättre än det. Hehe.

Lördagen tillbringades i Borgholm. Vi besökte även hamnfestivalen. 20 spänn för massa barnaktiviteter. Nej tack, inte igen. Men Linnsan och Tobbe hade tydligen trevligt. Vi strosade runt på gatorna och kommenterade folk. Mest jag dock, min pappa är mycket snällare. Sedan begav vi oss till Färjestaden för att inta lite mat. Vilken pizza alltså. Kommer inte ihåg vad restaurangen hette, men jag rekommenderar den iallafall. Så ni vet. Hemgång efter det och jag satte igång att fixa lite. Det vankades nämligen fest på Postgatan 5. Tilda hade massa gamla vänner hemma och det var mycket trevligt att träffa dessa. Även Jollan, Linnsan & lataste Annelie kom förbi. Det blev bra drag, så att säga! Vi stack sedan till Krögers och intog en och annan öl. Sedan blev det en sjuk efterfest. Killen, som hade festen, tyckte att två av oss tjejer skulle sova hos honom. Han ville testa "nåt nytt". Tack, men nej tack! Dessutom var han jävligt ful, om jag inte minns helt fel. Vi drog ganska snabbt därifrån Jag & Jollan gick naturligtvis förbi jobbet och hälsade på grabbarna. Vi råkade stanna till fem i morse. Det var helt enkelt väldigt nice.

Idag har jag inte gjort något av värde. Pappa har åkt hem och jag känner mig fri igen. Det är lite tight att "bo" två stycken på 30 kvadrat. Ska fortsätta kvällen i lugn takt. Imorgon är det måndag och det betyder ledigt, för mig OCH Per. Det är ju ganska trevligt. Eller okej, det känns jävligt bra att äntligen få en ledig dag tillsammans. Vi måste ju för helvete lära känna varandra nu. Det är liksom på tiden. Så att... imorgon är jag toffel. Ni får leva med det.

Nu ska jag ta mig en cigg och försöka njuta av att jag har den första lediga söndagsnatten på fyra veckor.

Puss på er!

Därefter drog vi oss inåt mot första parkett och parkerade oss framför några riktiga Ledin-fans. Det tackar vi för nu. Folk som är halvintresserade hade icke orkat höra min pipa under hela konserten. Det är en sak som är säker. Vi korkade upp framför ögonen på en vakt, men han hade ju inte alla besticken i lådan, så det var absolut inte några problem. Vid halv åtta dunsade af Ugglas ut på scenen och rev av några riktigt fina bitar. Både jag och brudarna blev impade. Mycket bättre än vad vi hade trott. Pricken över det lilla i:et var ju naturligtvis när Andreas Johnson dök upp och sjöng en liten duett med damen ifråga.

Efter Ugglas konsert dök huvudpersonen upp. Alltså. Jag ville verkligen lägga upp detta ögonblick på fejjan, men det går verkligen inte. Jag skriker så oerhört jävla högt, så ni lär bara bli döva. Men jag kan lova att det blev rörelse i publiken. Första låten blev "Du kan lita på mig" och det var ju en fantastisk start om jag får säga det själv. Sedan kom alla gamla godingar på raken och han slängde även in en och annan ny melodi. Lyckan var total! Nackdelen är ju tyvärr bara den att tiden går så jäkla snabbt. Det var med sorg i hjärtat man lämnade Socitetsparken kan jag säga. Men jag har en inre känsla av att han kommer ge sig ut på turné en vacker dag igen. Man tröttnar liksom aldrig. Dessutom är det ju inte helt normalt att typ bli (se) yngre ut för varje år som går.

Efter konserten begav vi oss iallafall till någon park och letade fram vår gömda sprit (fjortisvarning). Sen drack vi en aning och kom faktiskt överens om att en hemresa till Falkenberg kändes helt rätt, jämfört med en utgång. Tro det eller ej, men det var jag som tog upp det förslaget först. Linus kom sedan och hämtade oss, snäll som han var. För detta besvär fick han sex stycken öl och det var väl inte vad han hade förväntat sig, utan det blev en djuuuuuup suck när vi berättade ersättningen. HAHA. Men han hade ändå ingenting annat för sig.

Lördagen började med en tidig morgon. Jag vaknade redan klockan 07.00. Helt normalt. Kunde dock somna om en sväng framåt 9-tiden. Gött. Sedan begav vi oss in till staden för att inhandla nödvändigheter och checka Jojjos gamla dejt. Det var nice! Såg även två kändisar och det gjorde ju inte dagen sämre. Efter detta blev det en minigolf-runda. Själv hade jag inte spelat på ca 5 år. Men det gick lysande för alla tre. Eller vad sägs om resultat som: 37, 40 och 40. Den där 37:an var det jag som kammade hem. Kändes fint. Och en glass blev man bjuden på, som vinst. Kvällen började med grillat, därefter låååång förfest och sedan utgång i Falkenberg. Det var en mycket trevlig dag. Det är ju nämligen inte så jäkla ofta man umgås med de gamla goda brudarna. Man blir lika lycklig varje gång!

Söndagen tillbringades en stund ute på altanen med en mor som tjatade hål i huvudet om nån ny bantningsmetod. Det tyckte Anna var astrevligt. Eller inte, hahaha! Senare begav vi oss hem till Värnamo för att hälsa på folk. Tyvärr var inte en jävel hemma, så vi drog till Max & sedan till Anki en svänga. Sedan blev det hemfärd. Resans citat kläcktes av... gissa?!?!?!? Anna såklart. "Alltså, jag fattar inte vad Fridas föräldrar tänkte på när de döpte henne och hennes bror. Hon heter Frida och han heter Jens. Frida-slida och Jens-mens". Jag finner inte ord. Men vi skrattade soooo in i helvete alltså. Tack, mina älskade brudar. För att ni hjälpte till och förgylla "min" kväll och för att ni helt enkelt är världens bästa vänner!

När jag sedan kommit hem, blev det promenix med "den nya mannen". Alltså. Det finns liksom inte på kartan att man inte kan tycka om honom. Det är bara så. Får jag bestämma själv är jag inte singel resten av den här sommaren, det kan jag ju lova.

Inatt var man sedan tillbaka i nattpatrullen och fick höra både än det ena och än det andra. Denicé är för härlig. Där finns liksom inga spärrar. Alltså, till och med Bukis ligger i lä här. Natten gick iallafall väldigt bra, trots noll sömn igår.

Och nu sitter jag här. Ledig, nöjd och halvt rastlös. Men jag tror jag överlever det ;)

Puss på er!