Sofie

...gäller det.

Då ska man framföra sina åsikter kring det här med "skolmiljöns betydelse för barn med funktionshinder". Jag är inte nervös om ni tror. Jag har alla pommes på tallriken när det gäller denna fråga. Kanske inte helt på det klara med skolan, men samhället. Det vet jag hur jävla illa det ser ut. Man blir ju mörkrädd. Och detta skall vara år 2009...

Efter redovisningen ska jag städa mitt hem, för första gången på en månad. Det är otroligt fräscht här inne nu med diverse hårbollar och slemmiga matrester på golvet. Och jag som är pedantisk enligt vissa. Vad säger nu då? Va? Va va va? Dessutom ska jag tvätta och stryka. Tvätta är helt okej, stryka är lite värre. Mina vänner stryker inte.. dem tycker att jag är överambitiös som gör det. Jag tycker att ett skrynkligt plagg signalerar tattare. Sorry.

På kvällen ska vi supa, är det nu bestämt. Imorgon slutar nämligen de flesta i min krets och det måste ju naturligtvis firas. Så jag antar att vi samlas upp här hemma på Linnégatan och drar fram spel efter spel i vanlig ordning. Sedan kanske det eventuellt blir en svänga på staden. Det beror på tillstånden och dem kommer inte att vara av denna värld just imorgon. Vi är liksom bara värda det.

Så är ligger det till. Välkomna imorgon kl 19:00. Antingen super vi av lycka eller super vi av sorg. Anledningen spelar ju faktiskt inte så stor roll.





Puss & Hej

Nyss ringde min mamma och informerade mig om att man kunde buda in billiga resor på Tradera. Det lät ju intressant, kan man tycka. Det är tydligen Fritidsresor som auktionerar ut massa resor där. Så nu har man lagt ett bud på Thailand i maj. 2 veckor med hotell och än så länge är priset uppe i 7000 :- för TVÅ personer.

Enda problemet är att jag måste ha en reskamrat. Jag kan ju fan inte åka och umgås med mig själv i de sneögdas paradis i typ två veckor. No chance. Har försökt locka Tess, men hon är svår (no money). Så nu horar jag ut mig lite här istället.. OM jag vinner denna (jag går högst till 8000), vill någon följa med? Kom igen nu förfan, annars är ni ju dumma i huvudet. Ja, ni sambogulligullisar, ni klarar er utan er man i 2 veckor. Jag lovar er.

Håll nu alla era tummar!

Idag är det två år sedan denna underbara varelse lämnade jordelivet. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på att hon kunde har varit här med mig nu.

Att ha fått vara matte till lilla Nella är en ynnest, en sån jävla lycka. De mammakänslor man kan få för ett djur är fan inte av denna värld.

Det var väl kanske meningen att vår tid tillsammans skulle bli kort, vad vet jag.


Saknaden och kärleken kommer i allafall alltid att bestå, alltid!

Ja, dom där 87:orna... jag säger då det. Haha.

Hej!
Jag har ungefär sett ut som subban här ovanför, de senaste 5-6 dagarna. Som ni vet har jag skrivit ett paper, ett arbete på 12 jävla sidor, de senaste dagarna.

Jag är nu äntligen färdig, arbetet är skickat till en närläsare och jag håller alla min åtta tummar för att hon inte ska kritisera ner det totalt. Det vore ju liksom pricken över i:et.

Detta arbete är verkligen det värsta jag har fått i uppgift att göra, under hela min tid här på Högskolan. Fyfan, säger jag. Jag önskar inte en jävel detta helvete jag har gått igenom. Ångesten har varit total och tårarna har varit extremt  nära många gånger (det kanske ligger någonting i att jag tog ut ett långt jullov istället för och plugga, men det glömmer vi). Dessutom har folk runt omkring fått höra mig gnälla dagarna i ända, FÖRLÅT! Jag lovar att bli mig själv igen, typ idag redan! Men ni vet ju vem ni ska ringa och gnälla till när livet inte är lika roligt längre...

Yes, så ligger det till. Min mupp var i allafall imponerad av arbetet och ansåg att det var en "6:a".. eh.. han menade typ MVG, fick han förklara sedan. Klart man blir glad, men o andra sidan har han noll koll på hur pass vetenskaplig denna text är (och det är det som är huvudpoängen). Det kan man liksom inte begära av en utvecklingsförsenad.

Så nu är jag back in business här på bloggen igen. Kul va?


Pusspuss.

En sånhär fräck kista (gitarrfodral eller?) skulle jag kunna tänka mig att ligga i när jag blir nergrävd. Så ni vet alltså. För nu är det förbannat nära kan jag lova. Detta är inte av denna värld, det känns mer som om det handlar om liv eller död.

Jag är så trött på detta jävla "paper" nu att jag skulle kunna ligga i fosterställning och gråta på soffan, hela dagen imorgon. Men vet ni? Det är inte riktigt jag. För jag ger liksom inte upp så lätt. En glidig jävla specialpedagogik-kurs kan liksom inte vinna över mig. Never!


Förresten, på tal om något extremt mycket roliagre; Här kommer en bild på snyggot själv, som jag en gång utlovade. Jag snodde den från Linnsans blogg eftersom hon inte har fått tummen ur och skickat alla fina bilder till mig. Kom ihåg att det är jag som har klickat den. Jag stod där, 3 meter från Mange. Helt lycklig. Men det var ju på den gamla goda tiden som ni förstår. Nu har vindarna vänt, som sagt.


Kolla dessutom in hans übersnygga vigselring, som för övrigt är designad av Efva Attling


Nu ska jag sova bort lite sorger, så tar vi nya tag imorgon. Kanske att ni hör av mig. Det beror ju helt på om jag är vid liv. I värsta fall så har ni ju fått infon om vilken likkista jag vill bli jordbunden i.

Godnatt.

Detta är jag idag. Jag pluggar så öronen glöder och ögonen blöder. Typ så. Det är fruktansvärt stressigt för mig just nu eftersom jag idag uppmärksammade att mitt paper ska vara inlämnat för närläsning redan på måndag. Jag hade siktet inställt på nästa torsdag.

Så, ungefär så roligt är livet just nu. Jag ska fixa detta. Det är bara så. Men jag kommer inte vara tillgänglig på några dagar. Jag ska låsa in mig, rulla ner och skriva tills fingrarna går av. Jag måste. Tänk om man liksom kunde ha ett uns av självdisciplin. Men nej nej, inte en chans. Då blir det såhär.

Vi hörs om några dagar.

Vill bara bjuda på den enda bild som jag och Tess lyckades fastna på under vår vistelse i storstaden. Detta är under förfesten hemma hos familjen Fridman. Sådär nyktra. Peacetecken är hett däruppe, så ni vet.

Samtal oss emellan om detta fotot:

Tess: - kul att man ser ut att väga 200 kg... 

Sofie: - Fyfan vad du är sjuk... jag tyckte bilden var gullig

Tess: - bara för att du ser liten och söt ut! jag ser inte bara kraftigt överviktig ut utan även smått utvecklingsförsenad...


Vad tycker ni?

Mushi Mushi!

Jag har ju lovat att berätta om denna resa, så nu kör vi då.

Jag får helt enkelt börja med nyårsafton. Den var helt klockren, av det jag minns. Det blev bra drag och Linnsan och Tess ska ha credit för att dem orkade fixade ett rejält party! Efter tolvslaget minns jag faktiskt inte så mycket. Detta beror helt enkelt på att jag drack rödvin i vanliga plastmuggar. Det förstår ni ju själva. Man tar ju större klunkar då.

Jag snackade iallafall i telefon halva natten, berättade Linn. Så att, det var helt enkelt i samband med ett telefonsamtal som denna resan "planerades". Så det var helt enkelt bara hem, boka biljett (03:22 på natten) och sedan sova några få timmar. Vid elva bar det sedan av mot huvudstaden och mitt sällskap var Tess. Tack gode gud att hon hängde på. Undra vad som hade hänt annars? Jag hade ju helt klart fått tillbringa nätterna tillsammans med uteliggarna på Stadsmissonen. Sådär kul.

Anledningen till att vi skulle åka var först och främst för att jag skulle hälsa på en viss Storebror L (Jag skulle tydligen ha ringt på nyårsdagen för att bestämma vidare, men det hade jag missuppfattat en aning...). Men det var inte den anledningen som gjorde att vi åkte, utan att vi åkte beror helt på att biljetterna inte gick att avboka. Så då var det ju bara att tuta och köra. Vi hade en jävligt skön resa upp iallafall, fortfarande fulla och glada i hatten. Medresenärerna uppskattade säkerligen vår närvaro - eller inte. Vi höll inte käften i många minuter av de 6,5 timmarna vi satt på bussen. Vi kom även på en massa tips till Swebus, exempelvis; Filtar och kuddar på bussen+filmvisning. Dessutom var det svinkallt, så det var ju ingen valuta för pengarna direkt. Hur kul är det med 5 minusgrader på en bussresa? Jag gnällde. Oj, vad jag gnällde.

Väl framme höll man ju på att bli nedsprungen på Centralen. Jag ville kolla på folk, Tess ville hem till sina föräldrar och kurera bort bakfyllan. Men det gick galant. Jag insåg ganska snabbt att det inte är någon idé att glo på folk på Sveriges stressigaste plats.

Väl "hemma" i Jakobsberg var det lugnt och skönt. Vi hade ingen förklaring på varför vi var i Sthlm när Tess föräldrar undrade.. Tess hade ju för fan nyss lämnat Stockholm och nu var hon där igen. Jaja. Dagen därpå skulle vi iallafall ut på kändisjakt. Vi hittade en styck. Mauro Scocco. Han hängde inne i Saluhallen på NK. Vi kände kanske inte direkt att vi passade in på NK överhuvudtaget, men vad fan gör man inte för att få se lite kända ansikten? Så att hela denna dagen gick till att gå igenom halva Stockholm. När vi till slutligen hade besökt Sturegallerian, kände vi att det var dags att ge upp. Där passade vi definitivt  inte in. Hade vi bara haft råd att gå in på Sturebadet, hade man ju lätt kunnat dra tio kändisstreck på listan. Kvällen tillbringades tillsammans med Pia & Uffe i soffan. Helt slut. Det tar på krafterna att leka paparazzi.

På lördagen bar det av till Barkaby Outlet. Där inhandlades några få souvenirer och även en present till Annelie. Den passade henne som handen i handsken. Jag funderar lite på att ringa Anna Skipper och ta itu med Nellis problem. Hon hade inte uppskattat mikro-användningen som sker på Smålandsgatan 6. En liten parentes där ja. Efter besök i Barkaby blev det lugnt en stund. Middag på bordet varje dag och det är man fanimej inte van vid. Det är lyx ju! Kvällen planerades och superiet satte igång. Erika (Tess syrra) förfestade med oss i köket. Hon drack iofs ingenting. Hon är inte mycket för sprit helt enkelt. Hon hade fullt upp med att lära mig japanska. Och jag tror även i något ögonblick att jag lovade att bjuda ner henne till min och Mats 49-årsfest, för att hon skulle få visa upp sina talanger i Judo. Så nu vet ni vad ni har att vänta. Det blir kul. 

Framåt halv tolv tyckte pappa Uffe att vi skulle dra. Han hade frågat lite snällt i 2 timmar, om vi inte skulle åka snart. Haha. Väl på pendeltåget undrade jag vart stoppknappen satt. Tess skrattade glatt åt den fd. Tånnö-ungen. Jaja. I Stockholm började sedan färden mot söder. Jag pissade på övervåningen av en innergård och kände mig som 14 igen, men det skulle inte vara enda gången denna kväll som den känslan inföll.

Sedan hängde vi här hela kvällen:



Jävlar i havet vilket roligt place. Det var lika knökat som Harrys en lördagskväll här i stan. Men det var fan bättre än Harrys. Vet ni varför? Jo - dom hade fattat grejen med rökrum. Jag strålade som en sol när jag såg detta. Där inne träffar man alltid så fantastiska människor. Denna gången mötte vi en trög Stockholmare (runt 22), som aldrig hade varit utanför Sthlms 110-skyltar. Stackaren. Han hade ju noll koll på hela omvärlden. Dessutom träffade jag på en mycket trevlig tjej i Baren. Hon tyckte att jag var otroligt trevligt. Jag kontrade med att: "Ja, men så är jag ju inte heller härifrån". Jag trodde jag skulle få en  rak höger, men icke. Hon fortsatte vara trevlig. Det gör att jag gillar Stockholmare lite mer nu.

Efter en sväng på dansgolvet (som inte spelade schlager, men o andra sidan ingen pissmusik heller), ställde vi oss i Baren. Då kommer två gulliga grabbar och börjar snacka om läget. Vi rockade loss lite på dansgolvet tillsammans med killarna. Felet vi gjorde var att vi inte frågade om deras åldrar förrän vi satt på nattbussen, påväg till efterfest hemma hos en av grabbarna. Dom var 21. Hallå?!?! Vadå lammis. Men då var det ju liksom försent att ändra sig. Men att de pluggar till fysiker och civilingenjör höjer genast potentialen. Men håll i er nu för fan, nu kommer det värsta: När vi stigit av bussen i Järfälla (tror jag), gick vi glada i hågen mot Christoffers lägenhet. Det såg väldigt fint och prydligt ut, men han kunde väl ändå inte bo i ett radhus själv? NEJ!!! Killen bodde hemma. Hör ni vad jag säger? Han bodde hemma! Så, där står vi. Helt paralyserade av chock. Det var ju bara att trampa in och ta saker och ting som de kom.

Inne på pojkrummet spelades det sedan Gyllene Tider, Magnus Uggla och Ledin. Det var ju inte killarnas (eller Tess) idoler direkt, men jag ville ju höra det, det är så härligt med svennemusik som spelas live. Jag försökte sjunga med men texterna var som bortblåsta. Så vi hånglade lite istället. I varsitt hörn av hans kornblå bäddsoffa. Det var där känslan kom som ett brev på posten - igen. 14 bast. Som tur var somnade vi ganska snabbt sen, efter att Christoffer letat efter en kortlek 25 ggr. Han var typ översnäll den killen, en sån som jag INTE ska ha. Han gjorde allt jag sa. Jag kände mig som en riktig kommandora.

På morgonen var det dags att bege sig mot Jakobsberg igen och försöka undgå att träffa några föräldrar ute i hallen. Så påsättning av skor och jacka tog ungefär 4 sekunder. Sen var det bara kallt. Kallt. Kallt. Kallt. Stockholm kändes som Norrland och det är ju inte helt okej.

Hemma hos Tess föräldrar deckade vi. Sedan åt vi. Sedan åkte vi hem. Bussresan denna gången var betydligt lugnare. Vi satt istället och lyssnade på en 17-åring som bråkade med sin pappa i telefonen. Helt normalt. En knäpptyst buss och hon sitter och skriker: "Men jag vet inte vad jag ska säga pappa. Det blir alltid såhär. Jag var inte full igår ju". Några minuter innan det hade hon och hennes kompis skrattat högt åt att dem var as-kalas kvällen innan och att pengerna nu var slut, för allt hade gått åt på alkohol. Sån var jag med. Precis så.

Det var vår resa. Och den ska vi göra om. Stockholm blir bättre och bättre för varje gång jag besöker staden.

Några saker lärde jag mig faktiskt också på denna tripp och det är följande:

- Japanska. Några få ord iallafall. Typ: "Watashi no namae Sofie" Kan ni gissa vad det betyder?
- Att tecknat och animerat inte är samma skit.
- Att inte ha strumpbyxor när det är 14 minusgrader.
- Att pissa INNAN du stiger på en buss.
- Att äldre män inte har mer hjärnceller än yngre. Iallafall inte när det gäller att vara rak och ärlig. Hur svårt kan det va?
- Att pendeltåg inte har några stoppknappar.
- Att ta med mig 25 filtar nästa gång jag åker Swebus.
-  Vilken sida man går i en trappa.

Det var allt för nu. Det blev jäkligt långt och babbligt. Men, detta är ju min blogg, som vi alla vet. Och där skriver jag ju på mitt sätt.

PUSS

Hej hej!

Nu är man tillbaka i verkligheten igen, eller snart i allafall. Jag tänker vara ledig tills på onsdag. Inte förrän då ska jag sätta igång med det jobbigaste arbetet ever (tror jag).

Jag har i allafall sjukt mycket att berätta. Nyår, Resan och sådär va. Det har varit en klockren vecka. Bortsett från vissa saker. Men ni ska få höra. Jag lovar att berätta.

Men nu måste jag först och främst ordna upp i min lya. Den såg för jävlig ut efter hemkomst.

Vi hörs snart igen.

Tjingeling därute i stugorna!

Jag vill bara tala om att jag och Tess lever. Vi är på hemlig ort, och återkommer troligen på söndag kväll. Just nu börjar solen gå ner, vinet flödar och nyss har vi avnjutit en lyxmiddag. Och senast för några timmar sedan hängde vi lite med Mauro Scocco, jävla trevlig kille det där. Nu skulle ni bra gärna vilja veta vart vi håller hus va´?

Vi hoppas att ni har det fint hemma i stan. Att ni njuter av helgens intågande och sådär då va´.


Puss & Kram

Soffan och Tess

Det är ju ett kanonprogram för alla under 20 då, med andra ord. Vilken förebild han är, Bengan! HAHA. (Fast han har ju visserligen rätt!)

Tja allihop!

Jag har verkligen inte hunnit med min blogg idag och jag fick lite dåligt samvete för det, såhär på kvällskvisten. Idag har jag varit på systemet och inhandlat morgonkvällens intag. Det blev en del kan vi konstatera. Jag har även besökt Ikea tillsammans med Tilda och hennes man. Martin "fyndade" en ny skrivbordsstol. Han var ungefär lika glad som ett barn på julafton när han kånkade ut kartongen till bilen. Själv inhandlade jag 6 st champagneglas för sex spänn. Det kallar jag valuta för pengarna.

Jag har även svidat ihop ett litet popquiz inför kvällens party. Denna gången är jag mycket nöjd och jag hoppas även att befolkningen på festen uppskattar min lekledarroll. Jag älskar den i allafall.

Hörde att en viss blondie borta på Fröbergsgatan hade insjuknat ännu en gång. Hon skulle bara våga att inte bli frisk tills imorgon. Då kommer det bli fart på morsan kan jag lova.

Annars skulle jag faktiskt bara vilja önska er alla ett gott nytt år och hoppas att starten på det nya året blir fantastisk. Jag hoppas även att ni inte ger några fjantiga nyårslöften som exempelvis: "Vit månad i januari" eller "Sluta äta godis". Vi lever bara en jävla gång. Glöm inte det.

Jajamen. Precis som överskriften lyder, så har jag faktiskt haft en filmkväll ikväll. Helt för mig själv. Och visst är det otroligt? Hur ofta händer det att jag kollar på någon movie? Typ 2 ggr/år. Men nu fick jag för mig att testa filmlivet lite. Och det var helt okej, till och med mer än så. Jaha, men vilka filmer har jag sett då? Jo:



Som alla säger; Skitbra! Det var verkligen en film för mig. Jag borde ta tag i boxarna nu och kolla in hela serien.

Film nr 2 (Ja,det är sant. Jag har sett TVÅ filmer ikväll) var:



Ja, jag avgudar ju Helena Bergström och Rolf Lassgård, gärna i kombination. Så denna film hade jag höga förväntningar på. Var lite rädd att det skulle gå åt skogen för Colin Nutley efter "Heartbreak Hotel", eftersom den var sådär kul. Men här kommer han med en fining kan jag lova. Mycket bra! Och sen gör det inte saken sämre att Richard Wolff medverkar också. Jag rekommenderar filmen starkt MEN (som Tony Irving skulle sagt) Colin, du borde skämmas över filmens avslut. Det gjorde mig pissed off. Men det får gå för den här gången då.

Jag hoppas ni är jävligt tacksamma och glada nu, för några filmrecensioner lär ju inte dyka upp på ett bra tag igen, i den här bloggen.

 

Motivering lyder:
Den här underbara människan toppar min lista över bra människor. Vi har upplevt en jävla massa tillsammans. Och vi har aldrig bråkat. Det är helt sant - under 9 år. Det kallar jag good work. Vi är helt enkelt gjorda för varandra. Jag tackar gudarna att min pappa drog med mig till en ny ort, med ny skola och nya vänner. Annars hade jag ju aldrig träffat min älskade vän. Exempel på saker vi har gjort är:
 - Rest till Magaluf och Rhodos och supit skallarna i bitar
 - Liftat både hit och dit
 - Hängt med kineser
- Sovit på en järnvägstoalett
- Kommentarat en bögröv 1ggr/månad, sista året på gymnasiet  
- Orsakat världens mest ofräscha hotellrum innehållande bla spyor i en gryta
- Spelat ett hemmagjort supaspel på McDonalds
- Funnit J:s drömman, tillsammans
- Piercat oss
- Skrivit vårt projektarbete, sista året på gymnasiet, på 10 timmar. Dagen innan det skulle lämnas in. Betyg? MVG såklart. 
Listan skulle kunna göras hundra ggr så lång, men detta får räcka. Jag vill slutligen bara klargöra för er att ni ska fan vara avundsjuka på mig som är kompis med denna bruden, för hon är klockren.

Jag älskar dig gränslöst, darling!


Johanna "Joey, Jojjo, Korven" Kullinger





Detta var årets sista "Veckans kompis" och så även den sista för alltid. Jag ska försöka komma på ett nytt koncept och ni lär märka vad det blir.

Okej, år 2008. Snart slut. Vad tyckte jag? Here we go: 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?  Det antar jag:
- Var kombo med Linnsan.
- Invigde Lundells hotell i Borgholm.
- Slog mitt rekord.
- Hade en tenta innehållande fikapaus på 20 minuter.
- Åkt höjdskräcken.
- Skrivit ett klockrent arbete om skilsmässor tillsammans med Jollan.
- Praktiserat på dagis. Sådär alltså.
- Varit tillsammans med en man (?), boende i ett annat land.
- Besökt Sveriges vackraste plats.
- Köpt en vattenpistol
Ja, det är en hel del.. men det finns säkert mer som jag inte kommer på just nu.

Höll du några av dina nyårslöften? Jag hade inget nyårslöfte för första gången på länge. Det där med rökning funkar ju fan aldrig, så det är ingen idé. Och sånt där skit med att börja träna har jag aldrig kört med. Nyårslöftet i år kommer att innefatta fortsatt nunneliv. Fast det är okej att spräcka den 10 mars, det är liksom bestämt sen länge.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jajamensan. Inga nära vänner men gamla skolkompisar har ploppat ut ungar åt alla håll och kanter. Mina närmare kompisar är lite förståndigare än så ;)

Dog någon som stod dig nära? Min gammelmormors gubbe dog i slutet av sommaren. Men honom stod jag inte speciellt nära. Jag var inte ens på begravningen. Han hade levt på övertid i två år, så det kom inte som någon större chock utan det var mer skönt för honom, skulle jag tro.

Vilka länder besökte du? Inte ett enda. TYVÄRR! Jag ska ta igen det i år. Det är jag verkligen värd.

Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009? Pengar, haha. Men det kan man ju drömma om.

Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas? Det finns mycket jag kommer ta med mig, men något speciellt datum minns jag inte.

Vad var din största framgång 2008? +8, men det är ju ingenting att skryta med egentligen. Jag borde skämmas!
 
Största misstaget? Att ta med fel folk hem. Ångesten tog verkligen överhanden ett par veckor i början av september. Aldrig igen säger jag bara.

Har du varit sjuk eller skadat dig? Nej, jag har fan haft turen med mig i år. Har väl snubblat några gånger på fyllan, men det överlever man ju utan problem.

Bästa köpet? Alla mina spel. Dem förgyller vilken jävla tillvaro som helst. Fast mina vänner håller kanske inte riktigt med.
 
Vad spenderade du mest pengar på? Alkohol och cigaretter. Jag är verkligen en sund människa!  

Gjorde någonting dig riktigt glad? Väldigt mycket! Alla fantastiska fester jag har fått uppleva, skolarbeten som blev godkända och mer än så, mina älskade vänner som alltid finns där och naturligtvis vissa män.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Mycket gladare. Jag har varit mer tillfreds med mitt liv i år, jämfört med förra året. Naturligtvis handlar det om att förra året var kaoset själv emellanåt.

Vad önskar du att du gjort mer? Besökt vänner som finns runtom i Sverige. Jag är riktigt dålig på att lyfta röven från Kalmar.

Vad önskar du att du gjort mindre? Rökt såklart. Mina lungor leker man inte bort.

Hur tillbringar du nyår? Jag ska på Tess & Linns nyårsfest på Smålandsgatan. Den kommer bli klockren, det känner jag redan nu. 

Blev du kär i år?  Japp, i ungefär två månader. Sen dog det. Och jävlar i havet vad tacksam jag är för det. Det är helt otroligt att jag inte har kärat ner mig mer alltså, i och med att jag alltid har haft så lätt för att bli kär. Jag är väl helt enkelt mer mogen och kräsen idag. För mig är det endast positivt.

Favoritprogram på TV? Vad tror ni? Melodifestivalen såklart. Perelli bjöd oss på en låt som var i klass med "Tusen och en natt", mer kan man liksom inte begära.

Bästa boken du läste? "The Dirt - Mötley Crüe", av Neil Strauss. Så sjukt jävla bra!

Största musikaliska upptäckten? Melissa Horn såklart. Den tjejen tog mig med storm.

Något du önskade dig och fick? Ett härligt singelliv och allt vad det har att erbjuda.

Något du önskade dig men inte fick? En normal sommar. Det kommer ju aldrig att hända igen i det här jävla landet.

Vad gjorde du på din födelsedag 2008? Vaknade upp på ett hotellrum i Värnamo - nykär och ny*******. Antar att vi festade loss rejält på kvällen, minns inte riktigt.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nix. Jag är skitnöjd, som sagt. 

Hur skulle du beskriva din stil år 2008? Provokativ. Eller inte.

Vad fick dig att må bra? Kärleken från alla mina vänner. Jag kan inte tacka er nog för allt ni gör enbart genom att finnas till. 

Ja, det har varit ett underbart år. Jag är skitorolig för att nästa år kommer bli lite sisådär bara för det. Det brukar nämligen gå lite upp och ner har jag märkt. Men det märker vi väl, antar jag.

Hej svejs!

Nu är jag tillbaka hemma i kära Kalmar. Det var typ som en dröm att komma hem igen. Träffa underbara vänner, ha förfest på Linnégatan och käka på Italia. Det är mitt liv det - och jag älskar det!

Igår var jag alltså ute och söp igen. Med min andra hälft när det gäller alkoholen, dvs Annelie. Hon och jag har ungefär samma syn på superi. Vi tycker att det okej att supa ungefär vilken dag som helst, vilken tid som helst, så länge du mår bra av det. Och det gör man ju för det mesta. Kanske inte de första två-tre timmarna dagen därpå, men sen så. Men tillbaka till gårdagen. Jag och Annelie festade på här hemma och hade samtal om rökning, svensk-ämnet och att supa upp sina pengar på krogen. Det sistnämnda har jag inga problem med, jag brukar nöja mig med en öl eller två. Annelie däremot är kung i baren varenda jävla lördag (och fredagar också för den delen). Hon kan lätt göra av med en femhundring en kväll utan ångest dagen därpå. Men för helvete vad jag glider in på en massa sidospår idag.. hehe. Det är väl antagligen gårdagens intag som gör sig påmint.

Vi hamnade iallafall på favvo-placet Mollys. Jag var full som ett hus och minns inte mer än de första 20 minuterna. Men men, ibland måste man få slå på stort. Okej? Annelie har iallafall berättat att jag satt och pratade med några guys vid ett bord. Dem lovade jag tydligen att efterfesta med också. Hemma på Linnégatan. Tyvärr ångrade jag mig på hemvägen och sprang ifrån dem och låste alla jävla dörrar om mig. Jag är sjuk alltså. Hur svårt kunde det varit att säga att man är as-kalas-trött och inte är sugen på mer alkohol för kvällen? Tydligen för svårt för mig.

Väl hemma upptäcker jag ett sms från Tildas kära man. Han är inte normal, det vore en överdrift, men jag gillar honom ändå. Jag ringde upp och uppfattade dom två som as-fulla. Men enligt Tilda var hon inte spec. full. Hehe. Det var jag som var full, just det. Pratade även med Storebror Lönngren om bloggar, om jag inte minns helt fel. Frågan är bara om jag har lämnat ut mitt lösen till honom nu? Det vore sådär lämpligt. Han behöver liksom inte veta hur jävla sjuk jag är på riktigt. Men det kan bli en mycket bra nyårsafton i år. Tildas man hade klargjort för Mackan att han har ett pök iallafall. Ett pök? Vem använder det uttrycket då? Ronny och Ragge möjligtvis.

Jo så att, så ligger det till. Idag har jag bara slappat och slöat. Varit på Italia med Tess och ätit världens godaste pizzabuffé. Den är fin den.

Nu är jag iallafall tillbaka som vanligt igen. Bloggen kommer glöda. Jag lovar er. Snart kommer även en lista med grejer från året som gått. Jag vill ju liksom tala om för er vad jag tar med mig från detta året och vad jag lämnar kvar. Mest tar jag med mig saker/minnen tror jag. För detta året har fan inte varit av denna värld.

Ses snart igen, babes.

Hej hej!

Jag skulle bara tala om att jag är vid liv. Jag jobbar, sliter och är ganska bakis idag. Kvällen var toppen. Anna har gjort hela min jul - utan tvekan. Jag ska berätta mer när tid finns.

Imorgon kommer jag hem, kära vänner. Vi ses hos mig kl 19:00, då kör vi. Typ firar att jag är tillbaka.


Ses då!

Puss & Godnatt.

Pappa: - Ja, dem ringde ju mitt i nätterna, dom där grannarna. Men dem ville ju inte festa, dem ville ju hålla på med annat.

Farmor: - Gruppsex, tror jag det kallas.

Alla (utom farmor): - Mm, typ.

Farmor: - Ja, det var modernt när vi bodde i Växjö.. (Det är 35 år sedan). Då jobbade jag i en charkuteriaffär och den där chefen höll på med sånt vet jag.


Kan tillägga att sex är ingenting vi brukar tjabbla om i vår släkt. Farfar satt helt tyst och tyckte ungefär att vi skulle skämmas, så som vi betedde oss. Hehe. Han tycker antagligen språket var lite ovårdat.