Sofie

Mushi Mushi!

Jag har ju lovat att berätta om denna resa, så nu kör vi då.

Jag får helt enkelt börja med nyårsafton. Den var helt klockren, av det jag minns. Det blev bra drag och Linnsan och Tess ska ha credit för att dem orkade fixade ett rejält party! Efter tolvslaget minns jag faktiskt inte så mycket. Detta beror helt enkelt på att jag drack rödvin i vanliga plastmuggar. Det förstår ni ju själva. Man tar ju större klunkar då.

Jag snackade iallafall i telefon halva natten, berättade Linn. Så att, det var helt enkelt i samband med ett telefonsamtal som denna resan "planerades". Så det var helt enkelt bara hem, boka biljett (03:22 på natten) och sedan sova några få timmar. Vid elva bar det sedan av mot huvudstaden och mitt sällskap var Tess. Tack gode gud att hon hängde på. Undra vad som hade hänt annars? Jag hade ju helt klart fått tillbringa nätterna tillsammans med uteliggarna på Stadsmissonen. Sådär kul.

Anledningen till att vi skulle åka var först och främst för att jag skulle hälsa på en viss Storebror L (Jag skulle tydligen ha ringt på nyårsdagen för att bestämma vidare, men det hade jag missuppfattat en aning...). Men det var inte den anledningen som gjorde att vi åkte, utan att vi åkte beror helt på att biljetterna inte gick att avboka. Så då var det ju bara att tuta och köra. Vi hade en jävligt skön resa upp iallafall, fortfarande fulla och glada i hatten. Medresenärerna uppskattade säkerligen vår närvaro - eller inte. Vi höll inte käften i många minuter av de 6,5 timmarna vi satt på bussen. Vi kom även på en massa tips till Swebus, exempelvis; Filtar och kuddar på bussen+filmvisning. Dessutom var det svinkallt, så det var ju ingen valuta för pengarna direkt. Hur kul är det med 5 minusgrader på en bussresa? Jag gnällde. Oj, vad jag gnällde.

Väl framme höll man ju på att bli nedsprungen på Centralen. Jag ville kolla på folk, Tess ville hem till sina föräldrar och kurera bort bakfyllan. Men det gick galant. Jag insåg ganska snabbt att det inte är någon idé att glo på folk på Sveriges stressigaste plats.

Väl "hemma" i Jakobsberg var det lugnt och skönt. Vi hade ingen förklaring på varför vi var i Sthlm när Tess föräldrar undrade.. Tess hade ju för fan nyss lämnat Stockholm och nu var hon där igen. Jaja. Dagen därpå skulle vi iallafall ut på kändisjakt. Vi hittade en styck. Mauro Scocco. Han hängde inne i Saluhallen på NK. Vi kände kanske inte direkt att vi passade in på NK överhuvudtaget, men vad fan gör man inte för att få se lite kända ansikten? Så att hela denna dagen gick till att gå igenom halva Stockholm. När vi till slutligen hade besökt Sturegallerian, kände vi att det var dags att ge upp. Där passade vi definitivt  inte in. Hade vi bara haft råd att gå in på Sturebadet, hade man ju lätt kunnat dra tio kändisstreck på listan. Kvällen tillbringades tillsammans med Pia & Uffe i soffan. Helt slut. Det tar på krafterna att leka paparazzi.

På lördagen bar det av till Barkaby Outlet. Där inhandlades några få souvenirer och även en present till Annelie. Den passade henne som handen i handsken. Jag funderar lite på att ringa Anna Skipper och ta itu med Nellis problem. Hon hade inte uppskattat mikro-användningen som sker på Smålandsgatan 6. En liten parentes där ja. Efter besök i Barkaby blev det lugnt en stund. Middag på bordet varje dag och det är man fanimej inte van vid. Det är lyx ju! Kvällen planerades och superiet satte igång. Erika (Tess syrra) förfestade med oss i köket. Hon drack iofs ingenting. Hon är inte mycket för sprit helt enkelt. Hon hade fullt upp med att lära mig japanska. Och jag tror även i något ögonblick att jag lovade att bjuda ner henne till min och Mats 49-årsfest, för att hon skulle få visa upp sina talanger i Judo. Så nu vet ni vad ni har att vänta. Det blir kul. 

Framåt halv tolv tyckte pappa Uffe att vi skulle dra. Han hade frågat lite snällt i 2 timmar, om vi inte skulle åka snart. Haha. Väl på pendeltåget undrade jag vart stoppknappen satt. Tess skrattade glatt åt den fd. Tånnö-ungen. Jaja. I Stockholm började sedan färden mot söder. Jag pissade på övervåningen av en innergård och kände mig som 14 igen, men det skulle inte vara enda gången denna kväll som den känslan inföll.

Sedan hängde vi här hela kvällen:



Jävlar i havet vilket roligt place. Det var lika knökat som Harrys en lördagskväll här i stan. Men det var fan bättre än Harrys. Vet ni varför? Jo - dom hade fattat grejen med rökrum. Jag strålade som en sol när jag såg detta. Där inne träffar man alltid så fantastiska människor. Denna gången mötte vi en trög Stockholmare (runt 22), som aldrig hade varit utanför Sthlms 110-skyltar. Stackaren. Han hade ju noll koll på hela omvärlden. Dessutom träffade jag på en mycket trevlig tjej i Baren. Hon tyckte att jag var otroligt trevligt. Jag kontrade med att: "Ja, men så är jag ju inte heller härifrån". Jag trodde jag skulle få en  rak höger, men icke. Hon fortsatte vara trevlig. Det gör att jag gillar Stockholmare lite mer nu.

Efter en sväng på dansgolvet (som inte spelade schlager, men o andra sidan ingen pissmusik heller), ställde vi oss i Baren. Då kommer två gulliga grabbar och börjar snacka om läget. Vi rockade loss lite på dansgolvet tillsammans med killarna. Felet vi gjorde var att vi inte frågade om deras åldrar förrän vi satt på nattbussen, påväg till efterfest hemma hos en av grabbarna. Dom var 21. Hallå?!?! Vadå lammis. Men då var det ju liksom försent att ändra sig. Men att de pluggar till fysiker och civilingenjör höjer genast potentialen. Men håll i er nu för fan, nu kommer det värsta: När vi stigit av bussen i Järfälla (tror jag), gick vi glada i hågen mot Christoffers lägenhet. Det såg väldigt fint och prydligt ut, men han kunde väl ändå inte bo i ett radhus själv? NEJ!!! Killen bodde hemma. Hör ni vad jag säger? Han bodde hemma! Så, där står vi. Helt paralyserade av chock. Det var ju bara att trampa in och ta saker och ting som de kom.

Inne på pojkrummet spelades det sedan Gyllene Tider, Magnus Uggla och Ledin. Det var ju inte killarnas (eller Tess) idoler direkt, men jag ville ju höra det, det är så härligt med svennemusik som spelas live. Jag försökte sjunga med men texterna var som bortblåsta. Så vi hånglade lite istället. I varsitt hörn av hans kornblå bäddsoffa. Det var där känslan kom som ett brev på posten - igen. 14 bast. Som tur var somnade vi ganska snabbt sen, efter att Christoffer letat efter en kortlek 25 ggr. Han var typ översnäll den killen, en sån som jag INTE ska ha. Han gjorde allt jag sa. Jag kände mig som en riktig kommandora.

På morgonen var det dags att bege sig mot Jakobsberg igen och försöka undgå att träffa några föräldrar ute i hallen. Så påsättning av skor och jacka tog ungefär 4 sekunder. Sen var det bara kallt. Kallt. Kallt. Kallt. Stockholm kändes som Norrland och det är ju inte helt okej.

Hemma hos Tess föräldrar deckade vi. Sedan åt vi. Sedan åkte vi hem. Bussresan denna gången var betydligt lugnare. Vi satt istället och lyssnade på en 17-åring som bråkade med sin pappa i telefonen. Helt normalt. En knäpptyst buss och hon sitter och skriker: "Men jag vet inte vad jag ska säga pappa. Det blir alltid såhär. Jag var inte full igår ju". Några minuter innan det hade hon och hennes kompis skrattat högt åt att dem var as-kalas kvällen innan och att pengerna nu var slut, för allt hade gått åt på alkohol. Sån var jag med. Precis så.

Det var vår resa. Och den ska vi göra om. Stockholm blir bättre och bättre för varje gång jag besöker staden.

Några saker lärde jag mig faktiskt också på denna tripp och det är följande:

- Japanska. Några få ord iallafall. Typ: "Watashi no namae Sofie" Kan ni gissa vad det betyder?
- Att tecknat och animerat inte är samma skit.
- Att inte ha strumpbyxor när det är 14 minusgrader.
- Att pissa INNAN du stiger på en buss.
- Att äldre män inte har mer hjärnceller än yngre. Iallafall inte när det gäller att vara rak och ärlig. Hur svårt kan det va?
- Att pendeltåg inte har några stoppknappar.
- Att ta med mig 25 filtar nästa gång jag åker Swebus.
-  Vilken sida man går i en trappa.

Det var allt för nu. Det blev jäkligt långt och babbligt. Men, detta är ju min blogg, som vi alla vet. Och där skriver jag ju på mitt sätt.

PUSS