Sofie

En sånhär fräck kista (gitarrfodral eller?) skulle jag kunna tänka mig att ligga i när jag blir nergrävd. Så ni vet alltså. För nu är det förbannat nära kan jag lova. Detta är inte av denna värld, det känns mer som om det handlar om liv eller död.

Jag är så trött på detta jävla "paper" nu att jag skulle kunna ligga i fosterställning och gråta på soffan, hela dagen imorgon. Men vet ni? Det är inte riktigt jag. För jag ger liksom inte upp så lätt. En glidig jävla specialpedagogik-kurs kan liksom inte vinna över mig. Never!


Förresten, på tal om något extremt mycket roliagre; Här kommer en bild på snyggot själv, som jag en gång utlovade. Jag snodde den från Linnsans blogg eftersom hon inte har fått tummen ur och skickat alla fina bilder till mig. Kom ihåg att det är jag som har klickat den. Jag stod där, 3 meter från Mange. Helt lycklig. Men det var ju på den gamla goda tiden som ni förstår. Nu har vindarna vänt, som sagt.


Kolla dessutom in hans übersnygga vigselring, som för övrigt är designad av Efva Attling


Nu ska jag sova bort lite sorger, så tar vi nya tag imorgon. Kanske att ni hör av mig. Det beror ju helt på om jag är vid liv. I värsta fall så har ni ju fått infon om vilken likkista jag vill bli jordbunden i.

Godnatt.