Sofie

Tjena!

Ja, jag är väl ganska tvungen att berätta om helgen känner jag. Det började med mig och Linnsan i lördags eftermiddag. Numera har hon ju ingen lägenhet kvar i stada, så hon var ju självklart här och donade. Men det är bara trevligt! Hon tyckte det var mindre trevligt att cykla med en hämtpizza genom halva staden, eftersom hon tror att hon är den enda som äter pizza. Och det låter ju ganska rimligt. Kl 18 körde vi igång, eller nästan iallafall. Det blev bra drag med Robinson, inte för att någon tittade men iallafall. "Earth hour" missade vi naturligtvis icke, utan släckte varenda lampjävel och tände upp ljus i lyan. Dock skulle ju Steffen jävlas lite extra och var tvungen att tända inne på toaletten för att pricka rätt. Det där borde ju egentligen männen fixa även om dem blundar kan jag tycka.

Efter det tradionella sällkapspelet och 28 cigg under fläkten begav vi oss ut i nattvimlet. Harrys var målet för oss alla. Sen att det slutligen bara blev jag och Lollo, är en annan femma. Resten begav sig naturligtvis till daghemmet Palace. Detta på grund av en extremt lång kö på Harrys, men det var det värt. Lätt att det var. Det var riktigt bra drag! Jag & Lollo lurade en askalasfull kille att betala för våra tequila och det gjorde han mer än gärna. Sedan deckade han på bardisken. Ja, det är sant. Vi rockade lite, Lollo träffade sin beundrare och jag träffade Fredrik B Nilsson. För er som inte vet vem det är kan ni ju komma och titta på Autumn Falls, lördag kl 16:00, på Vallen. Då är ovanstående konfrencier. Fast det visste han inte om själv. Men för fan, glöm nu inte att komma och titta! De ska ju vinna hela skiten fattar ni ju (Rockkarusellen alltså). Det säger sig självt, tycker jag.

Tillbaka till lördagskvällen. Efter stängningsdags på Harrys begav vi oss mot Corner, för lite nattamat. Med oss hade vi nån Leif (Leffe). Han var typ 27, även om namnet förvillar er. Tyckte lite synd om honom faktiskt. När man väl satt med kebabrullen redo att lämna, dyker Tess upp och efter ett tag till, några andra små filurer. Dessa filurer bjuder på efterfest. Och vem är svår? Inte jag! Så det var bara att haffa en taxi och dra dit. Sedan blev det lite fina groggar. Och rökning under fläkten förstås. Lägg sedan till Perelli, Mange och lite Ledin, så förstår ni att det var jag som hade makten på detta partyt. Lite bugg blev det också och lite annat smått och gott. Lollo bangade Leffe och jag kan fortfarande inte förstå varför? För min och Tess del fanns det liksom ingenting som talade emot ett hångel. Så, det blev lammisar för vår del. Mycket trevliga sådana faktiskt. Framåt 8-tiden på söndagmorgon begav vi oss hemåt, tyckte det räckte då. Sista groggen intogs 07:00, typ. Och den var fin den med.

Dagen därpå var ju desto mindre kul. Men det funkade. En trevlig eftermiddag blev det, här på Linnégatan tillsammans med lammisen. Jag fick till och med frukost. Det var ju lite gulligt. Dom kan dom små liven. Tydligen. Tess däremot, hade tydligen bara dragit utan ett ljud. Det tycker jag var lite oschysst.. han kanske hade velat dela en pizza nere på Oxen, who knows?

Jomenvisst. Så helgen är helt till belåtelse. Både här och där.

Tack & hej för nu.

Ja, nu har jag varit ute en sväng och vandrat vid havet. Det är verkligen ren lycka att bo ca 300 m från vattnet. Man blir som en annan människa när man kommer ner till dit. Jag har ju växt upp i inlandets mörkaste skogar, så man är ju inte direkt bortskämd med doften av hav och tång. Som liten hängde vi mest på västkusten, tror faktiskt bara jag besökt östkusten en enda gång, innan jag flyttade hit. Alltså, det är väl ingen större skillnad mellan de båda, kan jag tycka. Förutom en sak: sanddynerna. Och hur underbart är det inte med sanddyner (Ja, ni här nere vet väl knappt hur det ser ut, men nån gång kommer ni också få upptäcka detta fenomen)? När jag var nere hos mamma nu kändes det automatiskt som sommar, eftersom sanddynerna ger en helt annan atmosfär jämfört med denna klippiga sidan. Men jag ska absolut inte klaga. Det finns ju dem som har 5 mil till närmsta solplace. Hur kul är det? Stackarna. Jaja, det var väl typ det jag ville ha sagt för stunden.

Hej sålänge.

(Fan vad jag är en duktig bloggerska idag, glöm inte att uppmärksamma det!)

Heeeej!

Ja, precis som överskriften lyder, tänker jag lägga krutet på detta ämne i detta inlägg. Vad är problemet med alla runt omkring en som föder upp kids hit och dit? För mig är det helt otänkbart att skaffa barn vid typ 23 års ålder. Eller 27 också för den delen. Varje vecka får man höra talas om någon ny bekant eller gammal vän som är gravid. Och varje gång tänker jag: "Stackars er". Alltså, så får man väl egentligen inte tänka, men det kommer liksom automatiskt.

Jag kan inte förstå hur man kan välja familjelivet redan innan man fyllt 25 (eller innan 30 heller för den delen, men det är en annan femma). Att frivilligt välja vakna nätter med en skrikande unge, hängpattar och sandlådelekande. Inte när det finns alternativ som att resa, skaffa sig en utbildning och därefter ett jobb man älskar eller att flytta någon annanstans för att vidga sina vyer (Det är inte farligt att åka utanför 50-skyltarna. Man dör icke!). För mig är detta helt oförståeligt. Och för några av mina vänner också. Men å andra sidan vet jag att vissa tycker mitt resonemang är helt sjukt och anser att barnafödande är livet.

En anledning man får uppkastat i ansiktet är "Jag vill inte bli en gammal förälder". Nähä! Okej. Men vad är några år extra, om du inte har pengar (pga no utbildning), så du kan försörja ungarna? Ja jo, det kan ju vara status att jobba som kassörska på ICA, om det är det enda som finns hemma i byn. Typ så. En annan anledning jag också hört är: Jag vill orka leka med mina barn, jag kan "börja leva" när jag är 50 bast igen. Jovisst, do it! Men vart finns orken då? Du ska ju inte tror att du har samma ork som i 20-årsåldern. Risken för sjukdomar ökar ju också ganska markant (hypokondri-Soffan, here I come). Sedan anser jag dessutom att "en gammal förälder" är mer erfaren och mogen för att kunna ta hand om barn. Detta beror naturligtvis, till stor del, på mina egna upplevelser. Mina föräldrar, framförallt pappa, är i nära ålder med vissa av mina kompisars syskon. Jag är numera tacksam över att han är så ung osv, det känns liksom skönt att han får vara med i mitt liv i många år framöver, definitivt. Men så finns det år som gått. År där jag har skämts ögonen ur mig över honom (enligt mina vänner var han cool. Det är min sista benämning). När jag var liten fick man hänga med på fester och grejer, hos mamma & pappas vänner. Alltså, min pappa var 21 år när jag föddes. Jag förstår om han inte var "färdigfestad". Men varför inte vänta med kids istället, och festa "färdigt". Så hade jag sluppit följa med på fester, istället för att ha mysiga hemmakvällar (det hade vi också). Sedan ser jag ofta skillnaden på erfarenhet och trygghet i livet mellan mina "yngre" föräldrar och vissa äldre föräldrar. Den är tydlig. Det finns en annan trygghet hos dem "äldre" och det tror jag automatiskt medför att ungarna också blir tryggare. Tänk vad många gånger, under mina år, jag hade önskat att mina föräldrar var 10 år äldre. Oj oj oj. För vissa kanske det låter helt absurt, men så är det. Detta har absolut (plus andra saker också naturligtvis) bidragit till min syn på att skaffa barn tidigt i livet.

Låter jag bitter i detta inlägg, tycker ni? Eller avundsjuk? Svaret är isåfall: NEJ, på båda frågorna. Dessutom vill jag tillägga att mina föräldrar inte har varit några dåliga föräldrar. Dem har varit bra och är idag världens bästa! Men jag tror att dem hade varit annorlunda med mer erfarenhet av livet och 5-10 år äldre.

Finns det någon som förstår mitt resonemang? Eller rentav någon som är totalt förbryllad efter detta inlägg? Kommentera!

DO IT!

Tja!

Idag har vi varit på guidad tur runt Kalmar slott. Det var Martin som tog sig an denna uppgift. Typ den sämsta guide jag någonsin stött på, men det var ju pga att vi tjatade istället för att lyssna. Men ni som skulle vilja ha en tur på slottet. Ring lillebror Lönngren. 

Därefter blev det en fika på Skafferiet. Mycket trevligt. Känns som om man inte träffats på en evighet, bara för att jag varit iväg i de halländska skogarna. Efter fikat blev det en runda på staden, alltid trevligt sådär två dagar innan pengarna trillar in. Not. Sist men inte minst besökte vi bibblan. Där lånade jag med lite fina notböcker, exempelvis "Barnens psalmbok". Nu ska det sjungas hallelujalåtar på Linnégatan. Oj oj oj.

Funderar även på att plocka tillbaka "Veckans kompis", här på bloggen. Vad säger ni? Good idea or not?

Sedan måste jag ju även tillägga att en av mina bättre vänner ska dejta på onsdag. Fyfasen vad jag håller tummarna. Hoppas bara det är mycket bra människa. ANNARS...

Näe. Nu blir det gitarren och jag.

Heeeeej.

.. stannar egentligen i Polen. Men okej. Lite kan jag väl berätta om den galnaste resan på länge (måste passa på nu när jag har ett fungerande tangentbord här ju).

Japp. Fredagseftermiddagen inleddes med 3 glas vin i händerna på mig, Linnsan & Tess, hemma på Linnégatan. Eller nej. Skojar. Alkoholen började ju redan intas vid 13-tiden i skolan. Jag & Jennie kände oss som fjorton, där vi stod på högstadieskolans skolgård och intog starka drycker och rökte. Mycket moget och framförallt jäkligt passande förebilder för våra unga. Not.

Men sedan blev det Linnégatan. Efter en dag full med töntiga skådespelerier. Det enda man ville var ju att få åka båt. Nu liksom. Duschning och fixning påbörjades hemma hos mig och allt var frid och fröjd. Vi var fan laddade upp till tänderna! När vi var snygga och lagom varma i kläderna, begav vi oss till kåren (där bussen skulle avgå). Där väntade även ett gäng andra vildingar (aka studenter). På bussen började supandet rejält och nedan kan ni se vilka som ingick i vårt lilla gäng, denna semester:





Ja, ni ser ju typ vilka det är iallafall.

1,5 h senare stod vi redo att kliva på Polenfärjan. 15 cigaretter senare klev vi på. Sedan var det supdags på hög nivå, mycket högre än förut kan jag lova. Vår hytt blev förfestarplacet nr 1.

Såhär kunde det se ut. Och det gjorde det.

Efter ett ganska stort intag av alkohol, 10 cig till och ett taxfreebesök, begav vi oss till den exklusiva buffén. Skandinavisk buffé hette det. Och det såg det inte ut som. Inte smakade som heller. Men drickan var fin. Och "gratis". Vi åt som hästar iallafall. Man visste ju liksom inte när det vankades mat nästa gång, eller om det ens fanns något ätbart på båtfan. Jag sorterade ganska mycket när jag åt min mat, såhär såg det ut:

Jajajaja.

Efter buffén (som även innehöll en redhead (ölänning) som bjöd på snaps) stack vi ner till hytten och fortsatte partyt. Sedan blev det discotime, där discjockeyn efter lite tjat spelade "Take me to your heaven" och "Det gör ont". Då pirrade det vill jag lova. Man går igång på svenska låtar när man heter Soffan serrö. Dj:n blev så lycklig efter att jag hade önskat Perelli 7 ggr, att han bjöd upp till dans ute på golvet. Synd att han var typ ful och sliskig. Det enda som funkade var möjligtvis att han hade åldern inne. 



Josse & Linnsan smet iväg från discot nångång för att hitta på andra roliga saker. Jag tänker inte gå in mer på det här, just nu. Men man kan säga att det innehöll striptease. Punkt. Det var kul, tyckte Steffen.



I alla hörn på hela jävla båten stod en polack. Så ni som tänder på polacker rekommenderar jag starkt ett besök på denna färja (Nej Jennie, det är inte denna båten som är med i Färjan på kanal 5 och NEJ, Jennie. Snygg-Robban jobbar inte här. Inte Snygg-Håkan heller). Polackerna kom med fina komplimanger som exempelvis: "I like your..eh... eh... eh.. you have a... eh... eh... pretty.. eh.. ehh..face". Fint. Tack. Dessutom glodde dom så ögonen höll på att falla ur. Det enda vi vet är att dom är oftast inte lagda åt andra hållet. Det är liksom brudar som gäller för hela slanten.



Framåt natten hamnade hälften av gänget i denna trappa. Eller mer än hälften. Det var ju visst bara Jennie och Tilda som inte orkade med tempot. Tilda ville hellre ligga i hytten och lyssna på varje våg. Kluck kluck. På kortet ser ni även Luddes ragg "tjockisen". Henne skulle Ludde tydligen knulla runt med i sänghalmen, enligt Steffen. Så han ville inte gå och lägga sig.

Jag & Josse hoppade ner i bollhavet tillsammans med ett gäng andra puckon. Åldergränsen för bollhavet var max 5 år. Det var ungefär i det tillståndet vi var, så det passade ju perfekt. Vi låg och mös bland alla bollar som luktade barnkiss. Mm. Dessutom var det en man som tog den i munnen. Bollen alltså. Uärk. Några minuter senare stormar det in en vakt och börjar gapa; "arrest, arrest". Josse fick då eld i röven och försvann på två röda. Jag var inte så sen jag heller. Det sista man vill är ju att bli arresterad och inlåst på en polenfärja. Då hade man väl fått ta emot både det ena och det andra (Fördomar är livet!). Väl ute ur barnrummet beslöt vi oss för att bädda ner oss i våra hytter. Steffen ansåg att det var ju NU festen började (05:30). Jag vet inte riktigt vad han är van vid för partytider, men om vi säger att han kommer från Öland så kanske ni kan ha lite överseénde. (Puss på dig Steffen!)

Dagen därpå vaknade alla pigga och glada (Faktiskt!). Lisa var hesare än mig och det gav mig hopp om att det faktiskt finns folk som är värre än mig. Ibland. Här sitter vi iallafall och leker "arga leken". Eller? Jag vettifan vad vi gjorde.


Jo, därefter begav vi oss upp för lite mat, jag och Tess. Det blev en macka för 70 spänn. Helt normala priser. Tess köpte en billigare variant, men troligen lika äcklig. 

Sedan var det dags att ta på partyoutfiten igen. Och därefter korkade man upp (Ja, vi som orkade). Vi stod mest ute på däck och rökte denna dag. Och sjöng förstås. "Vi har slutat 9:an" gick varm hela dagen och även "Får jag följa med" (med tillhörande rörelser). Fina visor det där.

Eftermiddagen innehöll även bingo och musiktävling. Det sistnämnda kammade vår kära Matseponke hem. Good work, darling! Sen att vinsten var en halvsunkig drink är en annan femma. En runda på taxfreen och 88 cigaretter senare var vi på plats i Karlskrona igen. Därefter blev det bussen och en trevlig resa tillbaka mot Kalmar. Melodifestivalen lyssnade vi på genom etern och det kändes mycket skönt att inte missa detta. 


I väntan på avstigning. Mats läser saga.

Väl hemma i Kalmar blev det party endast för vissa av oss. Jag & Steffen drog till mig och kollade på slutet av melodifestivalen och Josse & Lisa röjjde borta på Skräddartorpsvägen. Dit gick även jag och Steffen senare, men det är en annan historia. Och den kommer ni nog slippa höra. Framförallt för att mitt minne sviker lite på vissa ställen där. 

Resans främsta ledord blev iallafall: RÖVSÅS. Och det går vi inte heller in på någon betydelse av. Vill ni nödvändigtvis veta svaret på detta, ring Stefan Ingesson. Han kan.

Tack för en trevlig resa mina vänner.  Alla var med tillbaka och det känns skönt. När åker vi nästa gång? Det måste ske snart. Heldagar med er är fan INTE att leka med.   



 Förresten. Såhär såg det ut i vår korridor. Men vet ni. Det är INTE vi som har orsakat helvetet, då skulle vi aldrig dokumenterat det.

Pusspuss.

En dyster sådan dessutom. Eller vad sägs om detta:

Magnus Carlsson tar ut skilsmässa

"Efter drygt tre års äktenskap skiljer sig nu schlagerstjärnan

Magnus Carlsson från sin Mats Carlsson."


Jag blir uppriktigt ledsen. Uppriktigt, sa jag.
 
Eller har man chansen nu?

Hej hopp!

Tänkte bara att ni ville ha en glimt av Soffan, även när hon befinner sig på andra sidan Sverige. Om ni vet att det finns en västkust förstås, ni Kalmarbor?! Men jo, det är faktiskt sant. Idag har det varit strålande sol och vi har varit nere vid havet och vandrat runt med dogsen (Korrekt engelska, Martin? Inte så va?). Sedan har vi varit inne i staden en runda och checkat läget. Det har varit en fantastisk dag, förutom att plugget har fått vänta.... och vänta. Nej, jag har inte satt igång än. Och tänker inte göra det heller. För ikväll ska jag till Harrys på Musicquiz. Tydligen jättejättepoppis här nere (Kanske kom hit nyss? Vad vet jag). Så nu sitter jag här med en groggajävel i ena handen. Det är fint det.

Imorgon tänkte jag plugga lite. Om inte solen står högt på himlen förstås. Då tänker jag nog ta mig ett dopp. Vad säger ni? Är det okej eller?

Och angående Poleninlägget, som jag nu har lovat att lägga in ungefär 40 ggr. Sorry. Men det tar ju sin lilla tid att skriva om allt vi upplevde ute på havets vågor. Jag lovar att det kommer, men numera lovar jag inte när det kommer.

Fan vad gutt det är att tangenterna G & H fungerar på denna dator, till skillnad från min egen. Det är ju rena lyxen. Tänk på det, ni som har fungerande computers därhemma.

Nähäpp, dags för påfyllning. Vi ses snart (och hörs).

Heeej.

Ja, till er nya läsare då. Hoppas ni får en trevlig tid här på min blogg, för det är inte säkert att den blir långvarig, beroende på hur duktiga ni är på att kommentera.

Till er gamlingar säger jag bara: Håll lågan uppe!

Ikväll kommer ett inlägg om den galnaste resan på länge: Polenkryssningen.


Puss & Hej sålänge.

- facebook.com
- aftonbladet.se
- hotmail.com
- blogg.se

Fyra favoriträtter:

- Linn
- Tess
- Jollan
- Tilda

Tjabba!

Nu är det dags att byta lösenord igen, man måste nämligen göra det med jämna mellanrum. Har jag hört.

Dessutom är det på tiden att jag får lite fler läsare, så jag ska bjuda in lite nya klasskompisar (numera suparkompisar också). Men det innebär inte alls att jag kommer bli blygare i mina ord och inlägg - tvärtom!

Skriv in er mailadress i kommentarsfältet, så kommer lösenordet ikväll (eller imorgon).


På återseende.

Nu ska jag äntligen berätta lite om partyt, som Mats och jag ställde till med häromveckan. Efter veckor av mycket planerande och fix, så var det då dags. Mats var nog riktigt trött på mig efter att jag låtit som en morsa två tusen ggr, men han orkade trots detta genomföra partyt! ;)

När 35 personer anlänt, startade kvällen med en tipspromenad som handlade om mina och Mats eskapader. Frågan som ställde till mest upprörda fasoner löd; "Vilken färg är det på morgonrocken Sofie använder mestadels?". Det blev ett jävla liv i Värnamogänget, när det visade sig att den röda morgonrocken bara används när jag är på besök hemmavid. Efter ett tag hade de flesta smält sanningen och festen kunde fortsätta.

Det blev några lekar och på det blev det sedan presentöppning. Efter att ha fått konsertbiljett till min älskade gamle Tomas, i sommar, trodde jag inte att något kunde toppa denna present. MEN (Tony-äckel-Irwin) då kommer Martins (med Tildas hjälp) klockrena sång till mig och förgyller hela jävla aftonen. Texten kommer jag att lägga upp så småningom och framträdandet kan ni avnjuta i repris på Linnéatan 12. Inte nog med detta, därefter glider det fram en sprillans snygg gitarr. Ni kan ju gissa själva hur fantastiskt lycklig jag blev. Till och med tårarna kom där. Denna present var från det ultimata Kalmargänget, såklart!

Det fantastiska popquizet uppskattades av de flesta. Till och med Ted accepterade att det handlade om schlager denna afton. Personligen tycker jag att alla jobbade väldigt bra.

Kvällen kunde sedan fortsätta med fler lekar och kundvagnsåkande. Vissa berättade glatt om sina bajs-historier och vissa gick och la sig i tvättstugan och somnade lite lätt till en härlig odör av en spya, i hela rummet. "Hela havet stormar" hanns också med. Framåt femtiden var det några ynka få människor kvar på dansgolvet, ex. Sandra (mycket oväntat - not), Party-Putte (även kallad Bergis, haha!), Tess & Lollo. Mats, kvällens värd, låg däckad raklång över fyra stolar. Helt okej. Men även vi gav upp efter ett litet tag och insåg att det troligtvis är en dag imorgon också. Och det var det ju. Men det är en helt annan historia.

Tack alla underbara vänner för att ni förgyllde hela kvällen. Ni som kom från långväga håll tackar jag naturligtvis lite extra.

Nu tror jag det är dags att lyssna på MIN låt igen. Den är guld.

Pusspuss.
  

.. för jävligt kass uppdatering. Men det finns inte tid just nu. Skolan är krävande och imorgon ska jag på kryssning med galna gänget. Men vi kan väl göra en deal? På söndag uppdaterar jag både om festen OCH om kryssningen, okej?

Så får det bli.

Puss & Hej, kära ni.

Är ni laddade nu, hörrni?

Jag hoppas det. Jag är i allafall överladdad. Till och med så pass laddad att jag stannar hemma från skolan imorgon för att fokusera på att fiska fram nyckeln till lokalen och massa annat. Det är liksom prio ett nu, känner jag.

Annars har vi haft gitarrexamination i skolan idag. Det gick fint, får man ju lov att säga. Det var säkerligen tack vare att jag fick låna gamla Bettan av min kära kompanjon Mats. Det kommer troligen bli en del tårar när hon ska lämnas tillbaka imorgon. Ungefär som ett skilsmässobarn.

Allt för nu.
 

Tomas Ledin ger sig ut på vägarna i sommar.

Nu är det dags igen. Det ska alltså bli femte gången gillt för mig. Jag bara väntade på det. Äntligen kommer det bli en äkta sommar! Nu är bara frågan: Är ni med mig? Ni kommer inte att ångra er!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article4530680.ab


Är det verkligen okej att vi lever i en sån här sjuk värld?

.... typ imorgon! Oj, vad all ny kunskap sitter som en smäck ska ni veta, gott folk! Jag kanske till och med ska satsa på ett VG? Ja, det ska jag. Not.

Efter tentan är det tydligen fullt ös hela helgen. Kvällen ska tillbringas på tentaslask hos klasskamrat Jenny, tillsammans med hela min nya fantastiska klass (Ja, faktiskt den bästa klass jag gått i här på Högskolan). Det kommer blir mycket trevligt att få lära känna alla på djupet. När alkoholen rinner in kan ju den bästa öppna sig rejält. Det vet vi ju sen förr.

Lördagen är det tydligen inflyttningsfest som gäller. Hos Rickard och Therese. Mycket trevligt. Kanske att det blir ett kärt återbesök på kära Harrys också. Linnsan skulle ju till och med få tummen ur. Det tycker jag är mycket imponerande!

Söndagen innebär festplanering (Mats: 17:00). Då måste resten fixas. Sen ska ni få se på röjj, mina vänner. Det kommer bli det bästa på länge. That´s it!

Nu vet ni hur mitt liv ser ut för tillfället. Måndagen behöver jag ju inte nämna. Då vet ni ju vad som sker. Det är ingenting jag är stolt över. Jag hade gärna dragit bort ett istället.

Puss & Hej.

Detta är inte bara dagens chock, utan mer månadens. Okej, fattar ni? Laila Bagge och en uppspelt Wahlgrenare. Jag fattar knappt alltså. Vad ser hon? Hur ska hon orka med familjemiddagarna med dessa människor? Jag är fan allvarligt oroad. Men okej, låt gå då. Det kanske blir bra i slutändan, vad vet jag?!