Strandpromenad
Ja, nu har jag varit ute en sväng och vandrat vid havet. Det är verkligen ren lycka att bo ca 300 m från vattnet. Man blir som en annan människa när man kommer ner till dit. Jag har ju växt upp i inlandets mörkaste skogar, så man är ju inte direkt bortskämd med doften av hav och tång. Som liten hängde vi mest på västkusten, tror faktiskt bara jag besökt östkusten en enda gång, innan jag flyttade hit. Alltså, det är väl ingen större skillnad mellan de båda, kan jag tycka. Förutom en sak: sanddynerna. Och hur underbart är det inte med sanddyner (Ja, ni här nere vet väl knappt hur det ser ut, men nån gång kommer ni också få upptäcka detta fenomen)? När jag var nere hos mamma nu kändes det automatiskt som sommar, eftersom sanddynerna ger en helt annan atmosfär jämfört med denna klippiga sidan. Men jag ska absolut inte klaga. Det finns ju dem som har 5 mil till närmsta solplace. Hur kul är det? Stackarna. Jaja, det var väl typ det jag ville ha sagt för stunden.
Hej sålänge.
(Fan vad jag är en duktig bloggerska idag, glöm inte att uppmärksamma det!)
Kommentarer
Postat av: Rita
Jag har uppmärksammat och uppskattat detta i mina pluggpauser idag :)
Postat av: Tess
1. Jag håller med dig till fullo, förstår inte hur man klarar av att leva utan havet i närheten. Jag skulle aldrig göra det.
2. Sanddyner finns på östkusten med, i alla fall där jag kommer ifrån. Men där har du ju aldrig behagat sätta din fot :P
3. Vad gäller vilken kust som är bäst så håller jag ju skälvklart inte med dig. Men det förstår du nog ;)
Trackback
