"Jag heter Fimpen, men vissa kallar mig Sofie"
Nu ska jag äntligen berätta lite om partyt, som Mats och jag ställde till med häromveckan. Efter veckor av mycket planerande och fix, så var det då dags. Mats var nog riktigt trött på mig efter att jag låtit som en morsa två tusen ggr, men han orkade trots detta genomföra partyt! ;)
När 35 personer anlänt, startade kvällen med en tipspromenad som handlade om mina och Mats eskapader. Frågan som ställde till mest upprörda fasoner löd; "Vilken färg är det på morgonrocken Sofie använder mestadels?". Det blev ett jävla liv i Värnamogänget, när det visade sig att den röda morgonrocken bara används när jag är på besök hemmavid. Efter ett tag hade de flesta smält sanningen och festen kunde fortsätta.
Det blev några lekar och på det blev det sedan presentöppning. Efter att ha fått konsertbiljett till min älskade gamle Tomas, i sommar, trodde jag inte att något kunde toppa denna present. MEN (Tony-äckel-Irwin) då kommer Martins (med Tildas hjälp) klockrena sång till mig och förgyller hela jävla aftonen. Texten kommer jag att lägga upp så småningom och framträdandet kan ni avnjuta i repris på Linnéatan 12. Inte nog med detta, därefter glider det fram en sprillans snygg gitarr. Ni kan ju gissa själva hur fantastiskt lycklig jag blev. Till och med tårarna kom där. Denna present var från det ultimata Kalmargänget, såklart!
Det fantastiska popquizet uppskattades av de flesta. Till och med Ted accepterade att det handlade om schlager denna afton. Personligen tycker jag att alla jobbade väldigt bra.
Kvällen kunde sedan fortsätta med fler lekar och kundvagnsåkande. Vissa berättade glatt om sina bajs-historier och vissa gick och la sig i tvättstugan och somnade lite lätt till en härlig odör av en spya, i hela rummet. "Hela havet stormar" hanns också med. Framåt femtiden var det några ynka få människor kvar på dansgolvet, ex. Sandra (mycket oväntat - not), Party-Putte (även kallad Bergis, haha!), Tess & Lollo. Mats, kvällens värd, låg däckad raklång över fyra stolar. Helt okej. Men även vi gav upp efter ett litet tag och insåg att det troligtvis är en dag imorgon också. Och det var det ju. Men det är en helt annan historia.
Tack alla underbara vänner för att ni förgyllde hela kvällen. Ni som kom från långväga håll tackar jag naturligtvis lite extra.
Nu tror jag det är dags att lyssna på MIN låt igen. Den är guld.
Pusspuss.
När 35 personer anlänt, startade kvällen med en tipspromenad som handlade om mina och Mats eskapader. Frågan som ställde till mest upprörda fasoner löd; "Vilken färg är det på morgonrocken Sofie använder mestadels?". Det blev ett jävla liv i Värnamogänget, när det visade sig att den röda morgonrocken bara används när jag är på besök hemmavid. Efter ett tag hade de flesta smält sanningen och festen kunde fortsätta.
Det blev några lekar och på det blev det sedan presentöppning. Efter att ha fått konsertbiljett till min älskade gamle Tomas, i sommar, trodde jag inte att något kunde toppa denna present. MEN (Tony-äckel-Irwin) då kommer Martins (med Tildas hjälp) klockrena sång till mig och förgyller hela jävla aftonen. Texten kommer jag att lägga upp så småningom och framträdandet kan ni avnjuta i repris på Linnéatan 12. Inte nog med detta, därefter glider det fram en sprillans snygg gitarr. Ni kan ju gissa själva hur fantastiskt lycklig jag blev. Till och med tårarna kom där. Denna present var från det ultimata Kalmargänget, såklart!
Det fantastiska popquizet uppskattades av de flesta. Till och med Ted accepterade att det handlade om schlager denna afton. Personligen tycker jag att alla jobbade väldigt bra.
Kvällen kunde sedan fortsätta med fler lekar och kundvagnsåkande. Vissa berättade glatt om sina bajs-historier och vissa gick och la sig i tvättstugan och somnade lite lätt till en härlig odör av en spya, i hela rummet. "Hela havet stormar" hanns också med. Framåt femtiden var det några ynka få människor kvar på dansgolvet, ex. Sandra (mycket oväntat - not), Party-Putte (även kallad Bergis, haha!), Tess & Lollo. Mats, kvällens värd, låg däckad raklång över fyra stolar. Helt okej. Men även vi gav upp efter ett litet tag och insåg att det troligtvis är en dag imorgon också. Och det var det ju. Men det är en helt annan historia.
Tack alla underbara vänner för att ni förgyllde hela kvällen. Ni som kom från långväga håll tackar jag naturligtvis lite extra.
Nu tror jag det är dags att lyssna på MIN låt igen. Den är guld.
Pusspuss.
Kommentarer
Postat av: Anonym
det är ju fredrik som kallas för bergis inte patrik.
Postat av: Anna
Och tack snälla Sofie och Mats för en superskojsig fest :) Hade det inte varit för spyan i tvättstugan (Sandra dåååå....) hade det varit MVG++. Fast MVG+ är ju inte fy skam det heller ;)
Postat av: masse
det e ju fan va man ska se besvärad ut :P
Postat av: Annelie
Kan du inte lägga ut filmen med din låt?
Trackback
