Sofie

.. stannar egentligen i Polen. Men okej. Lite kan jag väl berätta om den galnaste resan på länge (måste passa på nu när jag har ett fungerande tangentbord här ju).

Japp. Fredagseftermiddagen inleddes med 3 glas vin i händerna på mig, Linnsan & Tess, hemma på Linnégatan. Eller nej. Skojar. Alkoholen började ju redan intas vid 13-tiden i skolan. Jag & Jennie kände oss som fjorton, där vi stod på högstadieskolans skolgård och intog starka drycker och rökte. Mycket moget och framförallt jäkligt passande förebilder för våra unga. Not.

Men sedan blev det Linnégatan. Efter en dag full med töntiga skådespelerier. Det enda man ville var ju att få åka båt. Nu liksom. Duschning och fixning påbörjades hemma hos mig och allt var frid och fröjd. Vi var fan laddade upp till tänderna! När vi var snygga och lagom varma i kläderna, begav vi oss till kåren (där bussen skulle avgå). Där väntade även ett gäng andra vildingar (aka studenter). På bussen började supandet rejält och nedan kan ni se vilka som ingick i vårt lilla gäng, denna semester:





Ja, ni ser ju typ vilka det är iallafall.

1,5 h senare stod vi redo att kliva på Polenfärjan. 15 cigaretter senare klev vi på. Sedan var det supdags på hög nivå, mycket högre än förut kan jag lova. Vår hytt blev förfestarplacet nr 1.

Såhär kunde det se ut. Och det gjorde det.

Efter ett ganska stort intag av alkohol, 10 cig till och ett taxfreebesök, begav vi oss till den exklusiva buffén. Skandinavisk buffé hette det. Och det såg det inte ut som. Inte smakade som heller. Men drickan var fin. Och "gratis". Vi åt som hästar iallafall. Man visste ju liksom inte när det vankades mat nästa gång, eller om det ens fanns något ätbart på båtfan. Jag sorterade ganska mycket när jag åt min mat, såhär såg det ut:

Jajajaja.

Efter buffén (som även innehöll en redhead (ölänning) som bjöd på snaps) stack vi ner till hytten och fortsatte partyt. Sedan blev det discotime, där discjockeyn efter lite tjat spelade "Take me to your heaven" och "Det gör ont". Då pirrade det vill jag lova. Man går igång på svenska låtar när man heter Soffan serrö. Dj:n blev så lycklig efter att jag hade önskat Perelli 7 ggr, att han bjöd upp till dans ute på golvet. Synd att han var typ ful och sliskig. Det enda som funkade var möjligtvis att han hade åldern inne. 



Josse & Linnsan smet iväg från discot nångång för att hitta på andra roliga saker. Jag tänker inte gå in mer på det här, just nu. Men man kan säga att det innehöll striptease. Punkt. Det var kul, tyckte Steffen.



I alla hörn på hela jävla båten stod en polack. Så ni som tänder på polacker rekommenderar jag starkt ett besök på denna färja (Nej Jennie, det är inte denna båten som är med i Färjan på kanal 5 och NEJ, Jennie. Snygg-Robban jobbar inte här. Inte Snygg-Håkan heller). Polackerna kom med fina komplimanger som exempelvis: "I like your..eh... eh... eh.. you have a... eh... eh... pretty.. eh.. ehh..face". Fint. Tack. Dessutom glodde dom så ögonen höll på att falla ur. Det enda vi vet är att dom är oftast inte lagda åt andra hållet. Det är liksom brudar som gäller för hela slanten.



Framåt natten hamnade hälften av gänget i denna trappa. Eller mer än hälften. Det var ju visst bara Jennie och Tilda som inte orkade med tempot. Tilda ville hellre ligga i hytten och lyssna på varje våg. Kluck kluck. På kortet ser ni även Luddes ragg "tjockisen". Henne skulle Ludde tydligen knulla runt med i sänghalmen, enligt Steffen. Så han ville inte gå och lägga sig.

Jag & Josse hoppade ner i bollhavet tillsammans med ett gäng andra puckon. Åldergränsen för bollhavet var max 5 år. Det var ungefär i det tillståndet vi var, så det passade ju perfekt. Vi låg och mös bland alla bollar som luktade barnkiss. Mm. Dessutom var det en man som tog den i munnen. Bollen alltså. Uärk. Några minuter senare stormar det in en vakt och börjar gapa; "arrest, arrest". Josse fick då eld i röven och försvann på två röda. Jag var inte så sen jag heller. Det sista man vill är ju att bli arresterad och inlåst på en polenfärja. Då hade man väl fått ta emot både det ena och det andra (Fördomar är livet!). Väl ute ur barnrummet beslöt vi oss för att bädda ner oss i våra hytter. Steffen ansåg att det var ju NU festen började (05:30). Jag vet inte riktigt vad han är van vid för partytider, men om vi säger att han kommer från Öland så kanske ni kan ha lite överseénde. (Puss på dig Steffen!)

Dagen därpå vaknade alla pigga och glada (Faktiskt!). Lisa var hesare än mig och det gav mig hopp om att det faktiskt finns folk som är värre än mig. Ibland. Här sitter vi iallafall och leker "arga leken". Eller? Jag vettifan vad vi gjorde.


Jo, därefter begav vi oss upp för lite mat, jag och Tess. Det blev en macka för 70 spänn. Helt normala priser. Tess köpte en billigare variant, men troligen lika äcklig. 

Sedan var det dags att ta på partyoutfiten igen. Och därefter korkade man upp (Ja, vi som orkade). Vi stod mest ute på däck och rökte denna dag. Och sjöng förstås. "Vi har slutat 9:an" gick varm hela dagen och även "Får jag följa med" (med tillhörande rörelser). Fina visor det där.

Eftermiddagen innehöll även bingo och musiktävling. Det sistnämnda kammade vår kära Matseponke hem. Good work, darling! Sen att vinsten var en halvsunkig drink är en annan femma. En runda på taxfreen och 88 cigaretter senare var vi på plats i Karlskrona igen. Därefter blev det bussen och en trevlig resa tillbaka mot Kalmar. Melodifestivalen lyssnade vi på genom etern och det kändes mycket skönt att inte missa detta. 


I väntan på avstigning. Mats läser saga.

Väl hemma i Kalmar blev det party endast för vissa av oss. Jag & Steffen drog till mig och kollade på slutet av melodifestivalen och Josse & Lisa röjjde borta på Skräddartorpsvägen. Dit gick även jag och Steffen senare, men det är en annan historia. Och den kommer ni nog slippa höra. Framförallt för att mitt minne sviker lite på vissa ställen där. 

Resans främsta ledord blev iallafall: RÖVSÅS. Och det går vi inte heller in på någon betydelse av. Vill ni nödvändigtvis veta svaret på detta, ring Stefan Ingesson. Han kan.

Tack för en trevlig resa mina vänner.  Alla var med tillbaka och det känns skönt. När åker vi nästa gång? Det måste ske snart. Heldagar med er är fan INTE att leka med.   



 Förresten. Såhär såg det ut i vår korridor. Men vet ni. Det är INTE vi som har orsakat helvetet, då skulle vi aldrig dokumenterat det.

Pusspuss.