Sofie

Ja, nu är det väl dags och berätta om den omtalade lägerskolan vi var iväg på, jag och klassen. Det hela började med ett upprop hos allas vår Trulle. Så långt kändes allt kanon, och ingen stack ut mer än någon annan (Det var då det). Sedan åkte vi buss ut till Kolboda (Ca 3 mil från Kalmar). Tilda skulle sitta längst fram eftersom hon brukar bli åksjuk, så denna gången fick man inte vara cool nog och sitta i den bakre delen.

Väl framme såg det ut såhär:


Nej, inte riktigt.. hehe. Men i dem där husen däruppe, där hyste dom in oss. Vi hamnade i samma rum, jag och mina kära kompisar. Jag tackar gudarna för att man fick bestämma själv vem man ville dela rum med. Jag tänker mig värsta scenariet om jag hade fått dela med Tattarbruden (en av alla "underbara" deltagare). Efter tilldelning av rum och sådär, delade vi upp sängplatser inne hos oss. Tess fick äran att dela rum med mig eftersom alla andra "råkade" ta ett annat rum, hehe. Snarkvarning utfärdades redan en vecka innan typ.



Såhär sov jag och Tess.

Jahopp. sedan var det dags för Kolbodabanan (tror jag den hette...). Där fick vi inte välja lag, men som tur var hamnade man i ett lag där människorna var hyfsat normala. Det var balansgång, skidgång och pussel som gällde bland annat. Det var faktiskt mycket skojigt och jag fick helt plötsligt högre förväntningar. Kan även bero på att vi vann skidgången, är man vinnarskalle så är man.

Sedan middag och därefter började livet. Eh. Först dans med världens mest uppspelta danslärare. Hon hade på sig kläder från typ Ryssland och tjoade och tjimmade. Vi fick lära oss danser från hela jävla Europa, så nu kan man gå på Grekfest eller Juggefest (om man nu skulle vilja det...). Det var helt okej, men konditionen säger ju sitt i sådana lägen. Gode Gud vad svettigt det var! Därefter in till "bildsalen" och får veta att vi ska "skapa" en egen familj. Hitta på, fantisera ihop o bla bla bla. Till hjälp fick vi silkespapper (tack för det, Tess) och ståltråd. LÄTT match. Eller inte. Först och främst satte vi oss vid fel bord. Lip-Rebecca fick byta plats och tyckte att vi var världens töntigaste för att vi inte kunde byta, hon kom ju faktiskt dit först. Sedan var vi ju gänget, ja, utom 40-åriga (Hon är 86:a, men ser ut och beter sig som 40) Susanne då. Den människan leker man inte bort. Där har ni en jag fick några ryck på under resans gång. Men i allafall: Linnsan byggde en mus, som sedan blev snigeln Bea. Jag knåpade ihop Börje, en grön mus. Tilda gjorde Bruno, en snögubbe. Lena byggde Bettan, en cool jävel. Susanne fixade katten och Tess valen (Jag vettifan vad dom hette, minns inte). Sedan satte vi ihop ett litet skådespel med fantasifjantfigurerna. Efter många om och men kom hela "pjäsen" att handla om pengar, naturligtvis. Det blev bra till slut, vi var typ bäst.


Vårt rum. Exklusivt.

Kvällen gick till sångstund med alla, spela instrument och sjunga tillsammans. Och naturligtvis ett litet popquiz som Janne hade kört år efter år... låtarna var inte helt nya kan jag säga. Men det var skoj. Musiken är ju faktiskt den grej, som jag känner mig mest hemma i. Efter detta blev det idrottsgala på rummet med brudarna och många skratt. Vi var helt slut efter denna dagen. Man är liksom inte van att hålla sig aktiv typ 12 timmar. Min kropp är van vid ungefär 1 timme - högst.
Gick och la oss ganska sent, efter att ha testat så inte mina snarkningar låter genom väggarna. Det gjorde dem. Tess och jag höll iaf igång till halv två tror jag. Sedan snarkade jag tydligen inte alls under natten. Jag andades lika högt som två grisar, men det är ju en annan femma.

Dag två inleddes med frukost för brudarna. Det var sååååå mysigt, tyckte Tilda. Det var bara morgontidningen som fattades där, men brevbäraren lär ju inte ha hittat ut dit. Sedan börjar det värsta på hela resan. Jag hade liksom hitills tyckt att det vart helt okej ändå. MEN, nu ska vi delas in i grupper och sedan leta upp en plats runt campingen, där vi sedan skulle spela upp en teater. Denna teater skulle handla om seder och myter om Kolboda. Herreminjävladag säger jag bara. Min grupp var inte av denna värld. Jag hamnade med sjuka människor, i allafall några. Den ene, "Tattarbruden", som jag kallar henne, kunde allt om Asa-gudarna, Häxor och Satan. Eh. Det är liksom inte helt okej. Jag bad henne hålla truten till slut. En annan tyckte att vi skulle hålla på och planera pjäsen svinlänge, så vi inte hann äta lunch. Och en tredje ser ut som ett barn. Jo, jag säger då det. Det blev en pjäs. Men den var INTE bra. Jag såg hur alla var klara efter typ 45 minuter, själva var vi klara efter 2 timmar. Ungefär. Jag hamnade i fel grupp här som ni förstår och den risken finns alltså när man blandas upp i värsta estetklassen.

Ja, det var typ det. Sen åkte vi hem typ. Som jag längtade. Att umgås med sånt här folk är energislukande. Så när jag kom hem var jag skitskeptisk till denna kurs. Jag och Linnsan liksom. Vi är inga esteter. Vi gillar inte att leka träd och skapa låtsatsfamiljer. Ska man göra det eller? Dessutom gjorde ju många människor att man kände sig fullkomligt normal i den där gruppen och normal har jag fan aldrig varit innan, så varför nu?

Efter dagens dramalektion (Som jag var as-as-as-skeptisk till) kan jag meddela att det har vänt. YES! Jag sa ungefär tjugofem gånger till Tess igår, att jag måste försöka ändra inställning annars kommer detta barka rakt åt helvete. Men nu är jag faktiskt positiv, dem jobbigaste estetjävlarna hamnade i andra klassen och det känns underbart! Dessutom är drama helt okej.. om man liksom får spela lite av "verkligheten" och inte massa trams. Så nu så. Nu ska jag bli bildlärare hörrni. HAHA. Vi får väl se hur länge detta håller i sig. Iallafall tills på måndag skulle jag tro, för då har vi musik och då får jag äntligen vädra min vackra stämma igen. Gött mos.


Jag kan förresten rekommendera Kolboda. Där finns tv med 1,2 och 4:an, micro i samlingsrummet och utdragbar bäddsoffa med risk för fall i sömnen.