Sofie

1. Min borttappade mobil: Ja, det finns egentligen inte mycket att tillägga här. Detta var riktigt jävla botten och jag kommer troligen inte att ta med mig min rosa skönhet ut på galej fler gånger. Det gäller liksom att växa upp innan.

2. Saknad: Ja, saknaden efter mina hundar är emellanåt jävligt jobbig. Att mina föräldrar bor så långt bort kan jag stå ut med, min navelsträng är bortklippt för längesedan. Men att inte få uppleva Wilma & Fannys utveckling och liv överhuvudtaget, det gör fan ont ibland.

3. Mina vänner hemifrån: Det är så jäkla surt att man bor så långt bort från både Johanna, Anna, Challe, Malin & Sandra. Det blir liksom inte att man träffas så himla ofta som man skulle vilja. Jag hoppas att vi en dag kanske hamnar närmre varann. Ni är fan bäst och det vet ni. Jag tänker aldrig släppa er, vare sig ni vill eller inte!

4. Ångest inför AU3: Det kan ju tyckas att man ska vara stolt och glad över att ha tagit sig igenom lärarutbildningen. Och ja, naturligtvis är jag det. Men att sista terminen inom kort är kommen, det är inte okej. Jag vill plugga mer. Jag vill inte bli vuxen och börja jobba. Jag är liksom inte redo. Att sedan skriva examensarbete och ha praktik ligger på samma termin, gör inte saken lättare. Självklart är jag tacksam över att ha kommit med i skolövertagningen, det kommer bli en jäkla härlig resa. Men ångesten finns ändå nånstans därinne. Det är liksom bara så.

5. "Tumörerna": Att gå omkring med träningsvärk i 3 veckor är fan inte normalt. Jag var totalt övertygad om att tumörer spritt sig inne i min kropp och förberedde mig för sjukhus, dropp, cellgifter och många tårar. På allvar. Det är inte lätt att vara hypokondriker alla gånger. Det var jävligt tufft att gå runt med denna smärta, som turligt nog bara var träningsverk. Men är det verkligen okej att läkaren skrattar en hypokondriker rakt i fejjan? Det tycker inte jag.

6. Gamla ex: Det är fan dags att släppa taget efter 1,5 år kan jag tycka. Men nej nej. Men snart är allt klappat och klart. Då kommer jag klippa allt. För det finns ingenting gemensamt där längre. Inte någonting. Sen att hans kids är fantastiska är en annan femma. Men jag får leva med det. Det är över nu.

1. Vännerna i Kalmar: Alltså, egentligen kan jag inte finna ord. Men jag är så jävla lyckligt lottad.

Tess: Du är en klippa utan dess like. Vi har upplevt allt mellan himmel och jord under detta år. Du är en fantastisk människa, med en förkärlek till allt jag inte tycker om. Men det spelar liksom inte någon roll. Vi älskar varandra ändå. Olikheterna gör att vi funkar, helt enkelt.

Bukis: Du är ett av de senaste tillskotten i gänget, men det märks inte för fem öre. Du passar som handen i handsken tillsammans med oss. Att vi lärde känna varandra tack vare en viss Anton, är en gudagåva. Vad skulle jag göra utan dig? Vem skulle jag tracka, skratta med, supa med, spela strandtennis med och mobbas med, om inte du fanns? Vi gör ju det så jävla bra ihop. Tack för att du finns i mitt liv!

Tilda: Underbara människa! Du och din man har helt klart bidragit till att mitt liv ser ut som det gör. Ni är så jävla bra och det hoppas jag att ni förstår!

Linn: Min käraste fd. sambo, som drog till Växjö. Det är fortfarande en liten sorg i mitt hjärta. Jag saknar dig jämt härborta. Men jag vet att du har det bra med din fina man. Och det är ju det som är det viktiga. Jag är så lycklig för din skull, du är bara värd det bästa! Kärlek till dig!

Jollan: Äntligen har du funnit lyckan i ditt liv och du är så jävla värd det! Fysjutton vilka roliga år vi har haft tillsammans, under högskoletiden. Du har ju verkligen funnits med från början och vi har följt varandras, emellanåt, tragiska liv. Men nu är vi på topp och vi kommer glänsa hela hösten, för då är det du och jag mot världen!

Annelie: Din sköna jävla Nybrobrutta. Jag älskar när du kommer bärande på din bag-in-box och är laddad upp till tänderna, för fest. Du är en sån underbar vän och jag hoppas vi kommer få många roliga dagar tillsammans.

Mats: Min underbara Karlskronapajk. Hur kul har inte vi tillsammans då? Jag kan inte föreställa mig hur det kommer bli när vi inte längre få festa loss tillsammans?! Men förhoppningsvis blir vi kvar ett bra tag till. Och då kör vi 51-årsfest nästa år. Det kan bara inte misslyckas när det är du och jag som fixar biffen. Du är bäst!

Steffen: Utan dig på fest, blir ingenting sig likt. Du är alltid på topp och håller ungefär samma härliga ljudnivå som jag. Det är härligt! I höst är det vi som gör Bergavikskolan osäker och det kommer bli så jävla klockrent!

Resten av alla: Ni vet vilka ni är. Och jag är evigt tacksam för att ni finns i mitt liv. Högskoletiden skulle aldrig sett likadan ut, utan er.

2. Per:  Att jag skulle möta mannen med stort M under den här sommaren, var inte vad jag hade väntat mig. Och framförallt inte på sommarjobbet. Men livet är bra härligt ibland. Jag är så in i helvetes kär i denna karl och det känns underbart. Jag hade fan glömt bort hur det känns att vara riktigt kär, men nu vet jag. Den här mannen tänker jag hålla hårt i - länge!

3. Skapande skola-vt09: De flesta vet vilken inställning jag hade till denna kursen från start. Jag var totalt anti massa jävla klippande, klistrande och dramatiserande. Idag är jag överlycklig och tacksam över att ha upplevt ett halvår av helt underbara dagar! Att sedan få träffa vänner som Josse & Frida. Vilka stjärnor ni är, jag saknar er enormt! Och resten av klassen var inte heller fy skam. Den bästa ever, skulle jag vilka säga. Jag glömmer er aldrig!

4. Sommarjobbet: Att jag äntligen tog tummen ur röven och sökte till Kalmar kommun, är nog det sista jag ångrar. Jag hade aldrig väntat mig en sån här fantastisk sommar. I nattpatrullen finns människor jag kommer ha kontakt med lång tid framöver och som har gjort denna sommaren klockren. Vårdtagarna är också väldigt härliga! Att jobba natten var ju inte heller någonting jag hade någon erfarenhet av, men jag är oerhört nöjd. Det är verkligen min grej. Jag kommer lätt infinna mig på samma ställe nästa sommar, och jag kommer sakna mitt jobb enormt, när jag slutar på onsdag.

5. Min & Mats 49-årsfest: Alltså, ni vet ju egentligen redan vad jag tycker om detta party. Det är helt klart årets bästa fest. Och det säger jag inte bara för att det var jag och Mats som ordnade den, utan för att det var alla som var där som gjorde den så jäkla lyckad! Martins sång till mig är ett minne för livet och jag är han evigt tacksam. Nästa år kör vi igen. Jag hoppas ni kommer!

6. Lundells hotell: Det finns inte en enda minut som är tråkig när man befinner sig på detta place. Atmosfären, människorna, Lundell, Monkan och allt det andra, gör att man känner sig som hemma. Trots att Lundell slänger ur sig lite väl olämpliga saker emellanåt. Men jag kan leva med det, jag gillar honom ändå. Och jag älskar hotell Lundell. Snart är vi där igen. Under tiden får prata om alla galna minnen.