Paus
Jag tar en välbehövlig paus från den här bloggen. Jag har så mycket annat just nu. Imorgon börjar skolan exempelvis. Därmed följer en massa läsning att ta itu med. Sedan har jag ju lite annat som jag prioriterar högre. Det vet ni ju. Vi får helt enkelt se när jag kommer tillbaka. OM jag kommet tillbaka vill säga.
Puss på er!
Film
Ungefär den sämsta fjortisfilm jag någonsin ägnat 1,5 timme åt. Tacka vet jag Fucking Åmål!
Samtal med Challe, på MSN, 22:13
Sofie säger: Vi ska till Ullared på torsdag
Charlotte säger: hehe, där var jag för ett tag sedan
Sofie säger: Jaså?!
Charlotte säger: funny! ska du å päron dit eller?
Sofie säger: Nänänä.. hehe. Ska dit med några kompisar.. roadtrip blir det ju, vi har 32 mil dit
Charlotte säger: okej, men det fanns en del. var där för 2 veckor sedan
Sofie säger: Gött! Jag hoppas verkligen det, när man åker så långt.. vi har till och med hyrt bil, haha! Så jävla seriöst!
Charlotte säger: uppspelt skulle jag vilja säga
Ni kanske förstår varför jag blev som jag blev, när jag växt upp tillsammans med denna brud. Underbar!
Äntligen...
.. fick jag tummen ur "ja-ni-vet-vad". Och egentligen har jag väl tyvärr ingen sådär väldans glädje i att knappra ner massa skit på den här sidan. Jag har liksom annat i mitt liv, som betyder desto mer. Men okej. Ni kan väl få veta vad som skett de senaste dagarna.
I torsdags var vi ett stort gäng; Jag, Tess, Bukis, Mats, Steffen, Robin, Josse, Per & Rikard, på Harrys och skrällde rejält i musicquiz:en. Kategorin var 90-talsmusik och det gick som en dans. Killarna kom på andra plats och vi damer tog hem segerplatsen. Med lagnamnet: "Bukisar med bihang", kunde det fan inte gått dåligt. Det säger ju sig självt. Efter quizen spelade vi bowling. Detta tog Josse hem med bravur och jag tog andraplatsen med ro. Faktiskt.
Fredagen tillbringades en stund på minigolfbanan, tillsammans med Tess, Bukis, Per & Johan. Jag tjurade lite och sådär efter att min man jävlades lite. Det är jobbigt med folk som jävlas när man är en vinnarskalle. Så är det ju. Men jag vann ju ändå, såklart! Framåt kvällningen begav vi oss bort till Johan, för att fira av Jocke med en rejäl skiva. Och ojsan hoppsan, vilken fest det blev. Bukis kunde inte heller hålla sig borta. Snapsarna haglade och talen för Jocke var många. Huvudsaken var att vi hade kul och det hade vi. Och att Jocke hade det, såklart. Vi kommer helt klart sakna honom, trots att det är Pers kompis och att jag inte har känt honom i mer än en månad, ja! För er som är vän med min man på facebook, kan ni även gå in och kolla på filmen där fyllekajan Linus försöker stå på händer. Som ni vet är jag ju ingen filmfantast, men denna film hade lätt vunit både Oscar och Guldbaggar om jag hade fått välja!
Dianas 25-årsfest
Sov typ halva lördagen, till min mans stora glädje. Man var något slut efter gårdagens fest. Men framåt 15-tiden var det dags att svida om igen och göra sig fin för Dianas 25-årsparty. Det blev en trevlig skiva i Nybban, med lekar, tipspromenad, dans, smörgåstårta och alkohol. Problemet var endast att ta sig hem till Kalmar igen. Det är inte helt klockrent att festa i Nybban, när man så gärna vill hem framåt natten. Men hem kom vi, eller först till Mollys såklart. Där gjorde vi bort oss en aning, men det kan vi ta en annan gång. Vi hann även förbi Vallen en sväng och träffade på ett gäng dårar. Matchmaker som man är, så fixade man ju lite vuxenaktiviteter till både Bukis och Tess. Det sitter liksom aldrig fel, det vet ni väl?!
Söndagen började med en löprunda, tillsammans med Bukis. Kan tillägga att löpningen har gått väldigt bra föregående dagar också. Jag orkar bara inte dra upp det, eftersom ni förstår ju säkert att jag och Bukis håller vad vi lovar varandra. Sedan blev det bakning på Jungfrustigen, i vanlig ordning. Kvällen var lugn, så lugn.
Idag har jag inte gjort mycket vettigt. Fikat en sväng, lagat lite mat, suttit här, sovit och sådär. Idag har jag inte ens varit ute på springtur. Mycket dåligt. Men det beror helt enkelt på att min fot är totalt vrickad och jag vill inte belasta den i onödan. Men imorgon kör vi igen, vare sig det gör ont eller inte. Jag har lyckats enbart med envishet förut.
Imorgon ska jag tvätta, städa och sådana vuxengrejer. Det behövs, förstår ni. På onsdag ska jag och några av mina andra kloka vänner, iväg på ett möte. Närmare bestämt på Bergavikskolan, där vi ska ha vår VFU. Då får vi även möta blivande handledare och får också veta vilken klass vi ska ta över. Spännande! Torsdagen ska spenderas inne på Gekås, för shopping på hög nivå. Fatta att jag ska inhandla X antal nya spel eller!?!? Det blir grejer det. Sedan är framtiden ganska oviss.. (förutom måndag, 31 aug, då skolan börjar igen. Tack för det!)
Och de vore ju ändå lite (Läs: mycket) trevligt att ha min man här just nu, istället för hos alla muppar. Jag tror faktiskt att jag har mer behov av honom än dem.
Puss på er! (och varsågod för ett av de tråkigaste inläggen i historien)
Förlovning
Grattis till Charlotte & Niklas, som igår (18/8), förlovade sig!
Hoppas ni får många lyckliga år tillsammans!
Puss!
Senaste nytt
Onsdag: Steg ut från jobbet kl 8.30, efter att ha gjort min sista natt. Det var med blandade feelings, kan jag säga. I nuläget längtar jag redan tillbaka. Jag har verkligen haft världens bästa sommarjobb. Punkt. Kvällen tillbringades utanför Nybro och närmare bestämt hemma hos Pers familj. Mamma Ulla fyllde 57 bast och det skulle ju naturligtvis firas. Något nervös var jag, när jag klev innanför dörrarna. Men jag hade hela tiden Tess kommentar: "De kommer älska dig", i bakhuvudet. Så allt gick fint. Föräldrarna var där, farmor var där, syrrorna var där och några andra var där. God mat också. Jag kan nog inte vara annat än nöjd med mina svärföräldrar.
Torsdag: Denna dag började med ett besök på Öland. Där hälsade vi på Danne (jobbarkompis) och hans dam, Jane. Det blev fika i mängder och lite cigg på det. Mycket trevligt! På kvällen drog vi till Harrys för att spela musicquiz tillsammans med ett glatt gäng. Vi delade upp oss i två lag och naturligtvis hamnade båda lagen i topp. Mitt lag kom på andraplats och Tildas lag segrade. Skillnaden var 0,5 poäng. Fina priser som bowlingbiljett, nyckelband och nallar blev vi tilldelade. Och numera är Annelie & Per väldigt kära, så ni vet ;). Bowlingen gick åt skogen. Det var mest Per & Tess som glänste, medans jag & Bukis gjorde bort oss totalt.
Fredag: Började med en powerwalk och några meter löpning, för min & Bukis del. Jävlar i havet. Det var riktigt nice. Bukis är min nya PT och kommer hålla stenhård koll på mitt liv och leverne. Det enda hon inte kan styra är mitt nikotinintag. Där går liksom gränsen! Eftermiddagen tillbringade jag och min kära man, på Öland. Igen! Då spelades det minigolf tillsammans med Danne & Jane. Och det blev en riktigt hård match. Danne är Sveriges (Läs: världens) sämsta förlorare och Per är inte mycket sämre han. Tyvärr (för killarnas del) hamnade tjejerna högst upp på prispallen, med mig som välförtjänt segrare! Gött var det! Kvällen ägnades åt Bukis & Tess. Efter att ha kallat mig för Toffel kunde jag inte göra annat. Men Toffel, njae. Det stämmer inte alls. Det får någon annan ägna sig åt. Vi hade iallafall väldigt trevligt med lite vin, kladdkaka & tjejsnack. Damerna försvann sedan ut på krogen och jag försvann till Bragegatan. Så var det.
Lördag: Startade dagen med löpning och gång. Det artade sig direkt, genom att vi tog en rejäl sväng borta på Stensö-slingan. Att mina lungor bara orkar! Förfesten startade redan vid 14-tiden, hemma hos Per. Johan blandade till riktigt goda drinkar som vi sänkte i ett nafs. Mmm. Sedan bar det av på kräftskiva (Ja, på Öland). Det blev ett jävla drag. Per var grillmästare, jag var dancing queen och alla andra var bara fulla. Efter en riktigt lycka skiva begav vi oss in till staden, för att möta upp Bukis & Tess på Krögers. Där blev det sedan mer dricka och en varning till Linus. Sedan blev det efterfest på Linnégatan. Per var mogen nog att dra sig ur efter någon timma, men vi andra hade inga stopp. Det slutade med att både jag & Tess deckade och Linus blev utslängd av Bukis.
Söndag: Jag vaknade i min egen soffa (Nej, det är inte okej), och utbrast: "HELVETE!". Man kan liksom inte decka när man är 25 år gammal. Inte när man är 26 heller iofs. Men upp som ett skott och bort till Per, där jag sedan sov i nån timme till. Sedan blev det löprunda tillsammans med Bukis, Per & Johan. 1,5 timme höll vi till ute i spåret och inte en enda gång gnällde jag. Det är fan dags att ni ger mig en eloge nu, hörrni! Naturligtvis blev det sedan pizza på det. Killarna hade ju längtat efter det sedan lördagkvällen, så man kunde ju inte säga nej. Kvällen ägnades sedan borta på Jungfrustigen tillsammans med mina favvobrudar. Vi bakade vaniljbullar för fulla muggar. Bukis lärde sig något nytt och Tess tyckte mest det var jobbigt att få löpande med disk i två timmar. Bullarna blev klockrena iallafall, bara så att ni vet! Sedan blev det sagoskrivning. Så roligt hade vi det. Eller ja, det var fan skitkul! Vi tänker aldrig överge våra söndagar för några seriösa göromål, aldrig!
Måndag: Ehm. Löpning såklart. Fika på staden, tillsammans med Bukis, Tilda & Josse. Riktigt nice att få träffa min lilla Skånemadame igen! Tvättning. Fått present av Therese, så gullig! Gitarrspelande. Och nu datorn. Inte så givande dag, men även det kan behövas ibland har jag hört.
Imorgon tänkte jag träffa Mats. Tjohooo! Äntligen har massa kul folk kommit tillbaka :) Sedan hoppas vi ju på sol också, för två lediga veckor utan sol kommer göra mig till ett bokstavsbarn.
Puss på er!
Ps. Bilder från dagarna finns på facebook. Och för er som inte har FB. SYYYYYND!
Samtal på MSN, tisdag 16:40
Per säger: - men trodde du trivdes
Sofie säger: - Klart jag gör. Men 5 nätter..
Per säger: - ja det är sant, blir lite mycket
Sofie säger: - Ja, det blir ju det..
Sofie säger: - Jag sover aldrig till kl 16, det är ju onormalt.. hehe!
Per säger: - gjorde du det idag?
Sofie säger: - Jajamensan..
Per säger: - ojojoj
Per säger: - Jag är så stolt över dig!
Samtal, söndag 18.40
Per: - Vi måste ju spela paintball eller lasergame nån gång..
Sofie: Ja, absolut.
Per: - Och åka gocart, det är ju skitkul!
Sofie: - Jaså? Jag har faktiskt aldrig testat.
Per: - Va? Har du inte? Vad gjorde ni när ni var 15 då?
Sofie: - Söp.
Per: - Men mer då?
Sofie: - Nej, det var väl ungefär det.
Krönika
Okej, jag måste faktiskt ta och härma min Bukis lite. Så vi kör på en halvårskrönika i Soffans blogg också. Det är ju skitnice att kunna gå tillbaka och titta på hur livet såg, när man är sådär 70 bast. Ellerhur?!
Topp 6 (botten)
1. Min borttappade mobil: Ja, det finns egentligen inte mycket att tillägga här. Detta var riktigt jävla botten och jag kommer troligen inte att ta med mig min rosa skönhet ut på galej fler gånger. Det gäller liksom att växa upp innan.
2. Saknad: Ja, saknaden efter mina hundar är emellanåt jävligt jobbig. Att mina föräldrar bor så långt bort kan jag stå ut med, min navelsträng är bortklippt för längesedan. Men att inte få uppleva Wilma & Fannys utveckling och liv överhuvudtaget, det gör fan ont ibland.
3. Mina vänner hemifrån: Det är så jäkla surt att man bor så långt bort från både Johanna, Anna, Challe, Malin & Sandra. Det blir liksom inte att man träffas så himla ofta som man skulle vilja. Jag hoppas att vi en dag kanske hamnar närmre varann. Ni är fan bäst och det vet ni. Jag tänker aldrig släppa er, vare sig ni vill eller inte!
4. Ångest inför AU3: Det kan ju tyckas att man ska vara stolt och glad över att ha tagit sig igenom lärarutbildningen. Och ja, naturligtvis är jag det. Men att sista terminen inom kort är kommen, det är inte okej. Jag vill plugga mer. Jag vill inte bli vuxen och börja jobba. Jag är liksom inte redo. Att sedan skriva examensarbete och ha praktik ligger på samma termin, gör inte saken lättare. Självklart är jag tacksam över att ha kommit med i skolövertagningen, det kommer bli en jäkla härlig resa. Men ångesten finns ändå nånstans därinne. Det är liksom bara så.
5. "Tumörerna": Att gå omkring med träningsvärk i 3 veckor är fan inte normalt. Jag var totalt övertygad om att tumörer spritt sig inne i min kropp och förberedde mig för sjukhus, dropp, cellgifter och många tårar. På allvar. Det är inte lätt att vara hypokondriker alla gånger. Det var jävligt tufft att gå runt med denna smärta, som turligt nog bara var träningsverk. Men är det verkligen okej att läkaren skrattar en hypokondriker rakt i fejjan? Det tycker inte jag.
6. Gamla ex: Det är fan dags att släppa taget efter 1,5 år kan jag tycka. Men nej nej. Men snart är allt klappat och klart. Då kommer jag klippa allt. För det finns ingenting gemensamt där längre. Inte någonting. Sen att hans kids är fantastiska är en annan femma. Men jag får leva med det. Det är över nu.
1. Vännerna i Kalmar: Alltså, egentligen kan jag inte finna ord. Men jag är så jävla lyckligt lottad.
Tess: Du är en klippa utan dess like. Vi har upplevt allt mellan himmel och jord under detta år. Du är en fantastisk människa, med en förkärlek till allt jag inte tycker om. Men det spelar liksom inte någon roll. Vi älskar varandra ändå. Olikheterna gör att vi funkar, helt enkelt.
Bukis: Du är ett av de senaste tillskotten i gänget, men det märks inte för fem öre. Du passar som handen i handsken tillsammans med oss. Att vi lärde känna varandra tack vare en viss Anton, är en gudagåva. Vad skulle jag göra utan dig? Vem skulle jag tracka, skratta med, supa med, spela strandtennis med och mobbas med, om inte du fanns? Vi gör ju det så jävla bra ihop. Tack för att du finns i mitt liv!
Tilda: Underbara människa! Du och din man har helt klart bidragit till att mitt liv ser ut som det gör. Ni är så jävla bra och det hoppas jag att ni förstår!
Linn: Min käraste fd. sambo, som drog till Växjö. Det är fortfarande en liten sorg i mitt hjärta. Jag saknar dig jämt härborta. Men jag vet att du har det bra med din fina man. Och det är ju det som är det viktiga. Jag är så lycklig för din skull, du är bara värd det bästa! Kärlek till dig!
Jollan: Äntligen har du funnit lyckan i ditt liv och du är så jävla värd det! Fysjutton vilka roliga år vi har haft tillsammans, under högskoletiden. Du har ju verkligen funnits med från början och vi har följt varandras, emellanåt, tragiska liv. Men nu är vi på topp och vi kommer glänsa hela hösten, för då är det du och jag mot världen!
Annelie: Din sköna jävla Nybrobrutta. Jag älskar när du kommer bärande på din bag-in-box och är laddad upp till tänderna, för fest. Du är en sån underbar vän och jag hoppas vi kommer få många roliga dagar tillsammans.
Mats: Min underbara Karlskronapajk. Hur kul har inte vi tillsammans då? Jag kan inte föreställa mig hur det kommer bli när vi inte längre få festa loss tillsammans?! Men förhoppningsvis blir vi kvar ett bra tag till. Och då kör vi 51-årsfest nästa år. Det kan bara inte misslyckas när det är du och jag som fixar biffen. Du är bäst!
Steffen: Utan dig på fest, blir ingenting sig likt. Du är alltid på topp och håller ungefär samma härliga ljudnivå som jag. Det är härligt! I höst är det vi som gör Bergavikskolan osäker och det kommer bli så jävla klockrent!
Resten av alla: Ni vet vilka ni är. Och jag är evigt tacksam för att ni finns i mitt liv. Högskoletiden skulle aldrig sett likadan ut, utan er.
2. Per: Att jag skulle möta mannen med stort M under den här sommaren, var inte vad jag hade väntat mig. Och framförallt inte på sommarjobbet. Men livet är bra härligt ibland. Jag är så in i helvetes kär i denna karl och det känns underbart. Jag hade fan glömt bort hur det känns att vara riktigt kär, men nu vet jag. Den här mannen tänker jag hålla hårt i - länge!
3. Skapande skola-vt09: De flesta vet vilken inställning jag hade till denna kursen från start. Jag var totalt anti massa jävla klippande, klistrande och dramatiserande. Idag är jag överlycklig och tacksam över att ha upplevt ett halvår av helt underbara dagar! Att sedan få träffa vänner som Josse & Frida. Vilka stjärnor ni är, jag saknar er enormt! Och resten av klassen var inte heller fy skam. Den bästa ever, skulle jag vilka säga. Jag glömmer er aldrig!
4. Sommarjobbet: Att jag äntligen tog tummen ur röven och sökte till Kalmar kommun, är nog det sista jag ångrar. Jag hade aldrig väntat mig en sån här fantastisk sommar. I nattpatrullen finns människor jag kommer ha kontakt med lång tid framöver och som har gjort denna sommaren klockren. Vårdtagarna är också väldigt härliga! Att jobba natten var ju inte heller någonting jag hade någon erfarenhet av, men jag är oerhört nöjd. Det är verkligen min grej. Jag kommer lätt infinna mig på samma ställe nästa sommar, och jag kommer sakna mitt jobb enormt, när jag slutar på onsdag.
5. Min & Mats 49-årsfest: Alltså, ni vet ju egentligen redan vad jag tycker om detta party. Det är helt klart årets bästa fest. Och det säger jag inte bara för att det var jag och Mats som ordnade den, utan för att det var alla som var där som gjorde den så jäkla lyckad! Martins sång till mig är ett minne för livet och jag är han evigt tacksam. Nästa år kör vi igen. Jag hoppas ni kommer!
6. Lundells hotell: Det finns inte en enda minut som är tråkig när man befinner sig på detta place. Atmosfären, människorna, Lundell, Monkan och allt det andra, gör att man känner sig som hemma. Trots att Lundell slänger ur sig lite väl olämpliga saker emellanåt. Men jag kan leva med det, jag gillar honom ändå. Och jag älskar hotell Lundell. Snart är vi där igen. Under tiden får prata om alla galna minnen.
Det var allt för mig. Och vet ni vad det bästa är? Det tog mig 20 minuter längre att komma på "bottenlistan" än "toppenlistan". Det här är helt enkelt ett av de bästa åren i mitt liv (hittills). Gött.
Puss!
Liseberg
Japp, Liseberg är det ju helt klart också värt att berätta om. Vi drog iväg kl 7:00 på morgonen, Per var dödare än död. Bukis var däremot jävligt laddad och de andra killarna också. I Nybban mötte vi sedan upp Annelie, Diana och Elin. Så Bukis fick hoppa över till deras bil för att vi alla skulle få åka lagligt. I Växjö hämtades även lilla Linnsan upp. Sedan blev det en jävla färd. Stoppet blev på vårt kära "Hamburger hill", hemma i lilla Värnamoooo. Det var inte så jag grät när vi lämnade stan kan jag lova. Sedan blev det X antal stopp för kisserier och rökning. I bilen lekte vi namnlekar och annat skoj. Naturligtvis tog jag hem vinsten de flesta gånger. Det var ju killarna mot mig, så det var ju inte jättesvårt ;). '
Efter många timmar i bilen entrade vi äntligen Gbg och Liseberg. Laddade till öronen inhandlades sedan åkband, 5-kampshäfte och Gasten-biljett. Sedan var det bara åka. Jävlar i havet vad jag älskar Höjdskräcken. Man får liksom känna att man lever och det vill jag gärna göra emellanåt. Vissa bangade ju denna karusell och det kan jag faktiskt ha överseénde med, den är helt enkelt inte att leka med.
När vi sedan skulle gå in i Gasten var det nervöst. Alltså, jag skakade redan innan. Killarna försökte tvinga mig att gå först i ledet. Men tyvärr lyckades de inte. Eller ja, ni ska fan vara glada för det eftersom jag hade med all säkerhet inte suttit här i dagsläget, isåfall. Trots att jag gick som fjärde person, skrek jag högst, mest och längst. Jag ska nog fan inte utmana mig själv med att gå in där fler gånger. När till och med femtonåringarna längst fram i ledet tycker att jag ska hålla käften, då är det illa alltså.
När vi skulle äta mat fick jag och Bukis spel. Folk var som hökar för att få tag på bord inne i restaurangen, så det slutade med att vi drog och konstaterade ungefär meddetsamma. att köerna till andra ställen var precis lika långa. Så vi fick helt enkelt gå tillbaka och finna oss i att äta tillsammans med 155 andra gamar. Det funkade liksom.
Sedan blev det massa andra sköna karuseller. Och naturligtvis spelande. Per spelade hem massa gosedjur och jag är fortfarande förundrad. Gosedjur?! När man kan vinna saker som choklad liksom. Jaja, han var mycket nöjd iallafall. 5-kampen vanns även av min man och han var överlycklig. Priset var en t-shirt med ett kort på alla oss deltagare. Se nedan. Vi ser ungefär ut som en särskoleklass. 
Efter en heldag på Liseberg var man mycket nöjd. Hemresan gick smärtfritt, förutom att vi körde fel. Men det fixade sig ändå, denna vägen var närmre tydligen. Vi i baksätet flippade ur en stund och Per tyckte att vi skulle försöka sova och hålla käften. Hehe. Men kul var det. Min man har väldigt trevliga vänner, måste jag säga.
Det var den resan det. Och det gör vi om nästa år, såklart!
Hej.
Lundells 1-3 aug-09
Heeej!
Nu kanske det äntligen är dags att dra historien om Lundells och Öland. Detta place besökte vi 1-3 aug. Exakt samma datum som förra året och det innebär automatiskt (tydligen), att det blir svinkul! Första dagen var det bara jag, Bukis & Tess. Vi började dagen med att hänga i Köpingsvik. Jag & Bukis slog ett grymt rekord med strandtennis. 152 slag - i vattnet! Vi grät nästintill av lycka. Efter att Tess sedan tröttnat på solfan, så drog vi oss mot Lundells. Där välkomnades vi av ett glatt leénde av Monkan och började direkt med att knäcka ölen. Förfesten blev mestadels på rummet, eftersom medelåldern denna afton, låg uppåt ca 55 bast. Det är ju sådär kul. Men vi fixade ett rejält party ändå. Kvällen fortsatte på Robinson. Där sjöng vi kareoke tills vi stupade. Jag och Bukis råkar vara grymma på även detta, förstår ni. Sedan fick vi för oss attt käka nattamat på Sibylla. Det är ungefär den sämsta idén vi har kläckt under detta år. Fyfan vilka sega människor som anställts där. Jag lovar att dom har definitivt INTE gått ut ens 9:an. Efter en timme kunde vi iallafall återvända till Lundells och sova. Jag la mig något före Tess & Bukis och detta var kanske inte det smartaste draget. För på morgonen vaknar jag upp i en jävla koja. Då hade mina kära vänner "byggt in" mig med filtar, stolar och annat påhitt. Helt sjuka!
Dag 2 började med en vända till stranden. För att där konstatera att vi inte ville lägga 20 spänn på parkering, eftersom endast Bukis ville hoppa i plurret. Vi drog istället tillbaka och besökte Pers torg och bryggan bakom Strand. Sådär härligt turistiga. Kl 14 dök grabbarna upp, Mats, Per & Steffen. Då började festen - igen. Vi startade lite snyggt med "ring-of-fire", där Per inte riktigt hade alla hästarna hemma. Hehe. Nej, det är faktiskt inte så lätt när man är nybörjare. Sedan drog vi och åt mat på La Casa. Det var dugligt. Kvällen fortsatte sedan med spelande på Lundells innegård och drickande, naturligtvis. Kön till Strand hann vi ju också besöka, men det var fanimej inte värt att betala 150 spänn och stå i kö, i över 2 timmar. Så vissa av oss bangade detta. Under kvällen dök även Linnsan, Tobbe & Annelie upp. Senare drog vi istället till Lundell och sjöng kareoke. Eller nej förresten, jag sjöng. Som fan. Hela tiden. Det ångrade jag ju lite lätt dagen därpå. Stackars alla som fick lyssna på min vackra stämma halva natten. Kvällen avslutades på Rogers grill, typ. Det var gött det. Sen att jag ville ha efterfest är en annan femma. Mina halvdöda vänner nappade knappast på den idén kan jag lova. Så jag fick snällt hoppa i bingen. Tydligen hade jag frågat Per: "-Vad ska jag göra nu i åtta timmar? Jag är ju skitpigg". Han rekommenderade att jag skulle testa att blunda en stund. 5 sek senare sov jag tydligen. Så det kan bli.
Sista dagen hände det inte speciellt mycket. Vi drog oss hemåt vid 12-tiden efter att ha mobbat Linnsan en stund. Det ser lite halvkul ut när folk går dubbelvikt nämligen.
Tack mina kära vänner, för en fantastisk helg. Nästa år kör vi igen och då ska vi bannemej bo på terassen.
Bye!
Jobbar
Tjena!
Sitter nu på mitt slitiga jobb och njuter av tystnaden. Gött att slippa nattpatrullen just inatt, eftersom man är något trött efter en fantastisk helg. Jag hinner tyvärr inte berätta om den just nu, men det kommer. Det har iallafall varit helt jäkla klockrent! Lundells slår tamejfan aldrig fel.
Veckan som kommer innebär faktiskt ledighet fram till fredag och det känns gött. Imorgon blir det beachen tillsammans med mannen och hans vänner. På onsdag blir det troligen Liseberg och på torsdag blir det party. Det blir fint det.
Sedan är jag faktiskt tvungen att tillägga att jag har hittat världens bästa man! Tack gode Gud att jag fick jobba just där jag jobbar. Annars hade jag med all säkerhet deltagit i Tess & Bukis tävling vid det här laget. Ja, jag är kär. Det är jag. Så in i helvete.
Nähäpp, nu måste jag gå första "ronden", mina vänner. Men jag lovar att uppdatera så fort jag har tid.
Puss på er!
