Kvinnojouren

För att min blogg inte ska liknas vid någon jävla lekplats, tänker jag ta upp lite seriösa ämnen lite då och då. Säg vad ni vill, men här är det fasen jag som bestämmer.





Iallafall. Idag var jag på en föreläsning om Kvinnojouren, där Gerd (runt 45 bast) berättade om hur de arbetar. Detta var mycket intressant och jag blir lika lycklig varje gång jag får ta del av en föreläsning som ger mig mer än hela AU2.

Kvinnojouren är en ideell förening och KJ som ligger i Kalmar har funnits i 26 år. I Sverige har vi mellan 160-170 olika Kvinnojourer (Sorgligt va? Att det ska behövas liksom). Denna förening anställer kvinnor som först får genomgå en utbildning och det är väldigt viktigt att du själv inte har en trasslig bakgrund. Detta i och med att du kommer få "flashbacks" hit och dit och det gynnar inte någon, framförallt inte dig själv. 

I en klass på 30 elever finns det 2-3 barn som lever med våld i hemmet. Siffran är skrämmande. Den fysiska misshandeln är mindre vanlig än den psykiska, däremot är det ju den som syns. Det finns ett oerhört mörkertal kring psykisk misshandel. En annan dyster sak är att 50% av killar som växer upp i ett hem innehållande våld, kommer i framtiden att behandla sin flickvän/fru på samma vis. 

7% av dagens kvinnor är utsatta för våld i sitt hem och enligt FN och BRÅ (Brottsförebyggande rådet) syns det en tydlig ökning av detta. Ett annat ganska outtalat  dilemma är att mansmisshandel är mycket vanligare idag än förr. Undra förresten om jag räknas in där. Man har ju inte varit drömflickvän alla gånger.

Gerd berättade om kvinnor som blivit anklagade för att ha haft sex i buskarna, när de bara vart och handlat. Om kvinnor som tillslut svarat på tilltal som hora, luder, fitta. Hon berättade om en kvinna som "kom ur" helvetet genom att hoppa från balkongen, med en kniv hennes man huggt in i ryggen. 

Man har det bra. Så håll käften nu alla gnällspikar och tänk på att det finns kvinnor som lever tillsammans med 5 andra familjer i lägenhet. Där bor dom i rum på 9 kvadrat tillsammans med sina barn. De får inte gå ut, de får inte träffa vänner och dom får fanimej knappt ringa till någon.


Det gjorde ganska ont i mitt hjärta när jag gick från dagens föreläsning. 

Kommentarer
Postat av: postgatan

ja, såklart man ska få va alvarlig på sin blogg.. MEN.. jag väntar fortfrande på uppdateringen om gårdagens utekväll:)

krya på dej sötnos!!!

2008-10-09 @ 18:45:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0