Sofie

Gärdesskolan, Gislaved

Idag har jag och Tilda - den vilda, varit och besökt hennes älskade Martin på hans jobb. Han arbetar på Johan Bauer-gymnasiet här i stan. Skolan var mycket fräsch och det fanns inte en enda lärare över 50 bast.

Annat var det när man själv gick på gymnasiet. Då hade man lärare som hade ungefär 2 år kvar till kistan. Det var mycket irriterande vill jag lova. Vem minns inte "Skogis", denne sköna man. Eh. Inte. Han menade att alla som inte ligger på MVG-nivå i Matematik C (hur många gör det?), kan dra åt helvete. Så det gjorde vi också och sen gick det ju som det gick.

Eller Ingrid Jartun Wigh, vilken kvinna! Denne dam gillade enbart elever som fjäskade för henne och utlänningar hatade hon mer än värsta rasisten. Det gick så pass långt att en invandrarelev låste ut henne från klassrummet en solig dag. Men när hon väl kom in igen så small det. Jävlar alltså.

Det är två riktigt dåliga exempel på lärare från min tid. Eller ja, lägg till Proos, Bertil och Rappen så har du en soppa utan dess like.

Däremot finns det några andra som för alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. Vad sägs om Jösta med J. Hur kan man som lärare låta 10 st elever i en klass, som går sista året, sitta och kasta pappersbollar på en, när man står framme vid tavlan och har genomgång. Det kunde Jösta. Han såg mer än det vi gjorde, han såg oss för dem vi är (Ja, jag har snappat upp detta i min lärar-litt.). Han grät på vår student och har tydligen uttalat sig såhär lite senare; "Ni kunde vara för jävliga och otrevliga, men ni hade alltid ett leénde på läpparna". Yes. Det stämmer nog än idag ;)

Sedan har vi Nisse. Mannen som gick i pension vårt sista år på gymnasiet. Då var det fan nästintill krokodiltårar som föll alltså. Han kunde skoja om vilken absurd situation som helst och han gjorde det med glimten i ögat. Han kallade inte oss i klassen för våra vanliga namn, utan han körde med smeknamn. Tilläggas kan också att hade han inte satt Godkänt på mig i engelska B, så hade jag inte suttit på lärarhögskolan idag. Nej, han var bäst och en förebild att ta efter, så är det.

Jomenvisst serru. Det var lite om den tiden. Man längtar nästan tillbaka lite och känner sig fruktansvärt nostalgisk. Man kanske skulle ha en klassfest?

Dags o återgå till pluggandet.

Hörs!