Sofie

Boktips

"Stuarts högsta önskan var att hans far skulle älska honom, men han fick veta att
han var för stygg för att vara värd att älskas. När David Howarth sattes i fängelse för att sexuellt ha utnyttjat Stuarts yngre systrar insåg ingen att han även utnyttjat Stuart, förrän den dag då han försökte igen och Stuart slog tillbaka på det enda
sätt han kunde.
Stuart Howarth spenderade de första trettio åren av sitt liv i ett psykiskt och fysiskt helvete. Efter år av känslomässig tortyr och förtvivlan kände Stuart vid trettiotvå års ålder ett överväldigande behov av att åter träffa sin far (som han vid det här laget visste var hans styvfar). Han sökte försoning, men möttes av samma grymma man. Ursinnet, smärtan och förvirringen kokade över i Stuarts hjärna och han slog tillbaka, och dödade sin styvfar.
När Stuarts historia berättades i rätten gjorde den så starkt intryck att han fick minimistraffet för sitt brott, och satt bara inne i tretton månader på Strangeway-fängelset i Manchester. Men tiden i fängelset förvärrade det brott han utsatts för, då han föll offer även för fängelsevakterna. Händelserna i fängelset ledde till att han stämde både Inrikesdeparteementet och Strangeway-fängelset, och vann.
Detta är historien om en liten pojke som växte upp till en modig ung man som vägrade

vara ett offer."


Oj oj oj. Jag skulle vilja säga att detta är den bok som har berört mig mest någonsin. Och jag har läst en hel del vill jag lova. Här har ni något att bita i. Grymheten i denna bok, gör att du gråter och bli förbannad om vartannat. Jag skulle tippa att jag har lipat ungefär 20 gånger under dessa 200 sidor.

Den som inte berörs av denna bok, är inte mänsklig.

LÄS DEN!

Läser du bara sådana lipböcker lr? Typ "pojken som kallades det", "bilden av pappa" osv. Själv tycker jag att det börjar bli lite mycket med alla dessa hemska barndomsberättleser som poppar upp överallt... Bokförlagen letar väl med ljus och lykta efter de som har haft en helvetes-barndom. Då har det gått fel nånstans, anser jag.