Sofie

På begäran är det tänkt att jag ska berätta lite om min, och många andras, barndomsby. Den heter Tånnö, som ni ser. Där bor ca 300 personer (80% är religösa).. eller något i den stilen. Det finns utöver invånarna, 3 kyrkor, 1 församlingshem, 1 industri och 1 museum. Så, vad fan är det och vänta på? Flytta dit!

Nej, det kanske inte låter så lockande. Kan jag förstå. Men jag kan berätta att Tånnö även har en skola, fritids och ett dagis. Denna skola innehåller ungefär 30 st elever (Rövhål att jag inte kunde hitta någon bild på den vackra byggnaden. Den är i allafall röd - med svarta knutar!). När jag gick i den skolan som barn, fanns det två klassrum på hela skolan. Antar att det är så även idag. I det ena gick 1-3 och det andra 4-6. Vad jag idag tycker om att smälla ihop klasser på det där viset ska vi inte gå in på, men då var jag supernöjd!



Tånnö Kyrka

När man inte gick i skolan på veckorna, så deltog man i olika aktiviteter. Detta utbud fanns i Tånnö:
- Söndagsskola: Sång, Jesus-prat och pyssel. Söndagar kl 10:00.
- Scouterna: Alltid redo, skogsvandringar, läger, spökrundor och lite halleluja på det. Måndagar kl 18:00.
- Vipsklubben: Sång, Predikan och pyssel och knåp. Tisdagar kl 17:00.
- TUIF: (Tånnö ungdomars idrottsförening): All sport mellan himmel och jord i en gympasal på 30 kvadrat. Typ. Onsdagar (tror jag), hela kvällen.
- Buggkurs: Lära sig att bugga tillsammans med 100 andra entusiastiska Tånnö-bor. Bosse Krantz var den eminente ledaren. (Övrigt: Idag är han närmare 60 bast och raggar lammkött på Harrys). Lördagar kl 14-15 sådär.

Japp, så detta hade vi alltså att välja på. Förstår ni att jag blev en lärjunge eller? Kan ju säga att jag var med på allt - utom TUIF. Där gick liksom gränsen redan på den tiden.

Iallafall. När man då hade så här fullt upp på veckorna, som ni ser. Så finns det ju inte mycket tid över. Men när det väl är tid över, jo, då ordnade jag och min följeslagare; Charlotte, en egen liten skola. Den startade i källaren på Trastvägen 10 (mitt hem) och alla åldrar bjöds in för att delta. Sedan tog vi oss friheten att styra och ställa över varenda unge som vågade sig dit (Jag var värst - jag erkänner. Det är ju därför jag gör det jag gör idag). Men för allt det besvär dom tog sig an, så anordnade vi sedan en liten julfest, då vi bjöd på julmust och chokladpudding. Jeeeehaaa, vilken kombination! Ungarna blev glada i allafall och vi välkomnade dem tillbaka till nästa termin.. som blev nästa och nästa.. vi höll på med det där i ett par år tror jag.

När vi tröttnat på skola (Läs: Mina föräldrar hade kastat ut oss), så var det dags att öppna Tånnös första affär! Den fixade jag och Challe ihop på några timmar, sen reggade vi upp bord vid "stora vägen" och slängde upp lite smått och gått. Hanna (en annan fd. vän) fick tyvärr inte medverka på affären, eftersom vi tyckte det blev för trångt att stå tre stycken bakom bordet. Så hennes mormor skällde ut mig och Charlotte för glatta livet. Hon tyckte det var sinnesjukt att inte hennes tjocka barnbarn fick vara med dom coola tjejerna. Än idag skulle den mormorn kunna komma fram och skälla på oss (för både en och annan anledning), det svär jag på. Affärerna gick lysande, det blev liksom "nya centrum" och alla hängde där. Fatta att vi kände oss poppis eller! Grejen är bara den att grabbarna och tjejerna stod ju inte där för att det var det coolaste stället, utan dem stod där för att vi lät allt och alla handla på krita. Såklart. Vem fan tror ni betalade sen liksom?

Nej, nu blev det här skitlångt. Jag tror inte ni orkar läsa mer. Men jag skulle kunna göra delar av Tånnö-livet. Ja, det ska jag göra. För det finns så jävla mycket att berätta, mer än ni kan ana. Jag lovar. Så detta är alltså Tånnö - del 1.

Och tro nu inte att jag är missnöjd med min barndom och vart jag har växt upp. Nej nej. Jag har haft den bästa barndomen ever. Det hade fanimej inte kunnat bli bättre!


Tack för nu.