Sofie

Idag tänkte jag ta upp fenomenet "killkompisar". För det är tydligen ett fenomen, det vet ni väl?

Iallafall. Jag har genom åren råkat ha några stycken sådana här och jag kommer nu att gå in på konsekvenserna detta ger. För det är inte okej? Ellerhur? Nänänänä.

Det började med Stefan. Värnamo-Stefan alltså. Vi träffades genom Sandra och sedan började vi hänga. Visst, han är inte normal. Han är väldigt speciell, men han hade någonting som gjorde att jag gillade att umgås med honom. Och efter ett tag började tjatet; Är ni ihop? Är du intresserad av honom? osv. osv. Jag har knappt gett denne man en kram under våra år, kan jag lova. Inte för att jag inte vågar/vill, utan för att vi har en relation som ligger på en tydlig vänskapsnivå. Den har ju naturligtvis gått upp och ner (just nu är det ner, haha), men aldrig att jag har tänkt tanken att ha honom som pojkvän. Hans intelligens ligger många steg under min och det skulle aldrig funkat ;). Vi har haft skitkul i våra dagar kan jag lova och tyvärr har vårt största problem varit folk som anser att han och jag är ihop, är kära, ja kalla det vad ni vill.

Något år efter detta träffade jag på Micke-Moheda. Han och jag blev genast väldigt bra vänner! Vi umgicks ofta och hade roligt ihop helt enkelt. Genom mig fann han även sin kvinna, idag hans fru, som han har två barn tillsammans med. Coolt, tycker jag. Jag och Micke åkte senare utomlands tillsammans. En vecka till Spanien. Hur nice som helst. Förutom att folk tog för givet att vi åkte dit för att sexa loss med varandra. Inte hade dem i åtanke att Micke var tillsammans med Veronica och jag dejtade seriöst på annat håll. Nej nej, klart vi knullade - eller inte! Vi hade fantastiskt roligt ihop. Jag har aldrig tänkt tanken att vara ett med Micke - aldrig. Synd att alla andra inte kunde inse det.

Och nu kommer vi till det som gjorde att jag var tvungen att häva ur mig dessa ord idag. Jo, Mats, min goda goda vän. Han är en väldigt nära vän till mig (har blivit på senare tid) och det stör tydligen väldigt många i denna omgivning. Nästintill dagligen får vi höra "Är det någoting mellan er?" eller "Är du intresserad av Mats?" eller "Är Mats intresserad av dig?". Jag förstår inte riktigt problemet här. Vi lever år 2008 och det är liksom inte okej att ha en killkompis? Eller? Hur jävla omodernt är inte det. Här snackar vi att bögar snart kommer att få adoptera (förhoppningsvis), men att ha en killkompis är strängt olämpligt i dagens samhälle. Det är ju helt sjukt ju.

Förlåt att jag tycker det är roligt att umgås med killar ibland. Jag kanske råkar ligga på en nivå som passar in med killarnas. Tjejkompisar är inte alltid det bästa (Även om jag älskar min underbara flickvänner!). Jag blir så irriterad, mina vänner. Måste man knulla med sin killkompis? Måste någon vara kär i den andre? Det känns som om det är mer okej att hänga med killar i högstadieålder än när man är över 20? Är det för att man inte har insett vikten av sex och kärlek som 13-åring eller? Herregud. 

Jaja. Ska bli intressant och se vad man får höra till veckan. För det lär ju inte sluta här, tyvärr. Men Mats: Det kanske är bättre du kommer hit och sätter på mig. För det är ju liksom inte okej att vi bara är vänner. Andra människor har stora jävla problem med det. 


Sådärja. Då fick man det sagt. Kamma till er nu för fan.